Kapitel 4 All I ever wanted

VIKTIGT! VIKTIGT! VIKTIGT!
Innan ni läser kapitlet vill jag att ni ska förstå att den riktiga Harry (eller någon av de andra killarna) från one direction inte riktigt är dem skriver om. Jag skriver om en Harry som är med i ett band med Liam, Zayn, Niall och Louis, som heter one direction, visst. Men allt är inte verklighetsbaserat. Alltså, jag ville skriva en historia och det var helt enkelt lättare att ta några kändisar att skriva om än att hitta på helt egna karaktärer, detta är ju ändå min första "fler-kapitel" historia. Jag lånar alltså deras namn och utseende (och inspireras av deras fantastiska musik!) MEN det jag skriver i historien skriver jag efter mina önskemål. Allting jag skriver som är "fakta" om karaktärerna i min historia är inte så säkert riktig fakta utan det har jag hittat på, exempelvis ålder, familj, ursprung osv. Mina karaktärer är alltså endast karaktärer och inte riktiga personer. En mer verklighetsbaserad historia är ju den andra som vi skriver på här på bloggen och det bli ju ändå bra med lite variation. :) Hoppas ni förstår! Här har ni länken till min spelista med låtar som passar till kapitlet.

 

 

 

 

Previously:

"Babe" Jag ser hur hennes ögon tåras upp. Hennes hand lägger sig över min hand och hon flätar in sina fingrar med mina. Åh nej! Fan då! "Liam, I'm not pregnant. I was just messing with you love" Hon brister ut i en skrattattack och begraver ansiktet i min nacke. Vad fan?! Jag tittar surt på Emma som viker sig av skratt och knappt kan andas."Bad joke, bad joke." Är allt jag säger innan jag slumrar till.

 

Kapitel 4
Auroras perspektiv
Jag ligger på rygg i sängen, hans säng, med händerna som håller i min mobil utsträckta framför ansiktet. Mina ben är intrasslade i de vita lakanen som täcker min alltför avklädda kropp. Skype-singalen ljuder plötsligt i hela rummet och Harry spärrar skrämt upp ögonen. Jag fnittrar till. Sedan ser jag att det är Anna som ringer. Mitt hjärta börjar banka fortare. Jag spänner mig i hela kroppen. "Herregud hur ska detta gå?", är allt jag hinner tänka innan jag klickar på den gröna luren. Av misstag råkar jag snudda vid knappen för videosamtal och ser en förbannad Anna torna upp sig på min mobilskärm. Aj då.
"Aurora för helvete var...?!" börjar hon innan hon långsamt vidgar ögonen samtidigt som hon öppnar munnen. Hennes ögonbryn går ihop och hon drar in ett kraftigt andetag.
"Är det... en halvnaken kille i ditt rum?!" Jag inser att Harry är filmad av min kamera då han byter om bakom mig. Snabbt vänder jag mig bort. Fan. Jag suckar.
"Anna, jag.." Orden vill inte komma ut. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min hjärna verkar fortfarande lite frånvarande, jag menar jag har aldrig druckit så mycket som igårkväll. Alltså vem försöker jag lura, jag har inte ens varit full innan. På hemmafesterna mina polare haft så har jag druckit lite cider, max, och på semestern i Ayia Napa lyckades jag lura till mig några tequilas av bartendern. Jag är faktiskt ganska ordentlig när det kommer till alkoholen på fester jämfört med andra i min ålder, tack vare min bror King. Han har varnat mig för all möjlig skit, han är nämligen partykungen själv, särskilt för HB, hembränd sprit. HB kan göra folk blinda och leda till ännu värre saker, så jag har varit försiktig. Men herregud igår var jag verkligen helt borta. Nästan hela kvällen är ett svart hål.
"Var fan har du varit?" Annas arga röst väcker mig ur mina tankar.
"Läraren säger att du är sjukskriven, VAD FAN HAR HÄNT AURORA?" Jag ser nu hur Annas ilska avtar och förvandlas till något annat. Tårar börjar rinna nerför hennes ansikte. "Fattar du hur orolig jag har varit?" Hon tar ett djupt andetag för att få stadga på rösten. "Alla frågar mig hur det är med dig, vad som har hänt. Jag är ju din bästa vän! Men jag kan inte ge dem ett svar för jag vet inte ett skit, inte ett skit, Aurora!"
Konsekvensen av att jag stack är inte något som jag tänkt på, inte förrän nu.
"Förlåt. Fan alltså, förlåt Anna." Min allra bästa vän. Jag bara lämnade henne.
"Jag var bara tvungen att fixa mitt liv igen. Du vet hur mycket Anton betydde för mig." En del av mitt hjärta värker. Jag kämpar mot känslorna som hotar att kväva mig och tar ett djupt andetag.
"Han var en stor del av min vardag, av mig. Jag behövde komma bort. Få perspektiv på saker och ting. Hitta min inre styrka. Och framförallt känna att jag är fri och kan göra vad jag vill, jag behöver inte honom. Han dissar mig nu för att jag inte är den mest populära tjejen på skolan. Men det ska ha få ångra." Jag tar en paus för att jag vet att jag inte kan förklara allt nu. Jag är i Los Angeles och jag vet knappt själv vad jag gör här. Men jag ska försöka glömma allt.
"Allt jag ber dig är att hålla detta samtalet mellan oss hemligt och att du inte, vad som än händer, pratar med mina föräldrar. Du av alla borde förstå mig. Jag är så ledsen Anna men jag måste gå. Jag behöver detta, jag behöver pröva mina vingar och se om jag kan flyga. Älskar dig." Jag saknar henne verkligen. En kort tystnad uppstår och Anna tar ett ansträngt andetag.
"Jag lovar. Vi får höras senare, jag finns alltid här för dig. Och då vill jag höra allt om killen i ditt rum. Puss." Hon ler vagt och jag lägger på. Omtumlad av samtalet lägger jag handen på pannan. Det är tyst i rummet nu. Svagt som en viskning hör jag hans hesa röst.
"Arr? Are you okay?" Harry sätter sig på sängkanten och sängen tyngs ner av hans vikt. Försiktigt söker han min blick och jag känner hur mina ögon börjar vattnas. Jag sväljer. "I-" börjar jag, men tystnar. Han vet inte. Han vet inte vad som har hänt. Varför jag kom hit. Att jag nyss kom hit. Vad jag känner just nu och varför. Jag har nyss träffat honom. Är han bara en re-bound från Anton? Killen som inte ens var min men som jag förlorade ändå? Nej. Harry är den första som fått mig att känna så här. Jag överväldigas av mina tankar. Halsen stockar sig. Jag har så mycket att säga att jag inte lyckas ge ifrån mig ett ljud. Jag biter mig i läppen. Han lägger sig mitt emot mig och våra ögon möts. Han stryker mig lätt över kinden. "You don't know. I wish you did. I wish I'd met you earlier in my life. I wish I could tell you everything so that you would understand but I can't right now. Everything is a mess. I wish we were from the same worlds but you are in this famous band and I'm just.." Han drar in mig i en tät kram. Jag lutar mot hans axel och han håller en beskyddande arm runt mitt huvud. Hans hand masserar mig lätt i min hårbotten. Jag kramar tillbaka, hårt. Mitt hjärta bankar så snabbt i mitt bröst att det nästan kväver mig, allt jag vill är att ha honom nära. Jag andas in hans doft, svag av parfym. Parfymen verkar vagt bekant. Hans andra arm letar sig trevande in under T-shirten jag har på mig och börjar stryka mig långsamt längs min ryggrad. Gåshud bildas på mina armar vid hans lätta beröring.
"We have each other right now and that's all that matters." Andas han hest i mitt öra. Hans röst gör mig galen. Vi ligger tysta och det enda som hörs är våra andetag. Jag känner hans hjärtslag som dunkar hårt under hans bröst. Mina läppar snuddar vid hans fasta, muskulösa armar. Jag blundar hårt och njuter. Jag lyfter lätt huvudet för att kunna betrakta hans ansikte och upptäcker att han redan tittar på mig. Ett leende formas försiktigt på bådas läppar och jag inser hur lycklig jag är i hans famn. Jag biter mig försiktigt i läppen och tar modet till mig. Jag bara måste få veta.
"Harry. Are you always like this?" Han rynkar pannan lätt, får något frånvarande i blicken och fortsätter stryka mig över min nakna rygg. Jag ryser till av hans beröring.
"What do you mean?" frågar han fundersamt.
"Are you always like this to girls? To girls you've just met? This caring and honest?" En tystnad uppstår innan han tar ett djupt andetag och försöker formulera orden på ett bra sätt.
"Honestly I'm not. The last couple of girls I've been with... are models, celebritys or even groupies and we take advantage of each other, if you know what I mean." Han tittar ner på mig och stryker en lockig slinga ur mitt ansikte. Jag ger honom en frågande blick och i hans ögon kan jag se humor blandat med skam.
"We... just... it's no emotions involved. We're just attracted to each other and we go to bed." Rodnaden sprider sig på hans kinder och han tittar skamset bort innan han fortsätter.
"Both of us are avare of that a realationship is to complicated for me and maybe for her too, because of all the fame and fans surrounding us. But we still want love, in one way. With you..." Han tystnar. Jag märker att han tvekar. Försiktigt fuktar han läpparna.
"it's different." Orden kommer ut så tyst att jag nästan inte hör. Jag märker att detta är svårt för honom.
"I care about you, about a girl, for the first time in a really long time. And still I took away something from you that wasn't mine to take, not like that. And you're just a kid. I'm too really, but in this business I've been forced to grow up so fast. I wish that it wouldn't have to be this way, but it is." Hans röst bryts och jag ser hur hans ögon glänser. Jag kan inte hindra mig själv längre. Jag sätter min ena hand runt hans nacke och den andra på hans bröstkorg. Jag pressar mina läppar mot hans, hårt, och för första gången som jag är vid fullt medvetande får jag känna hans tunga mot min. Smaken är salt från tårarna som rinner ner för våra ansikten. Tårarna som, efter för mycket ledsamhet, endast rinner av glädje, ren och skär lycka. Kyssen varar inte så länge. Han stönar när han försiktigt drar sig undan. Han stryker mig över armen innan han reser sig upp.
"I'm just going to take a shower. I'd ask you if you want to join," säger han och ger mig ett retsamt leende. Jag fnyser, sätter mig upp på alla fyra i sängen, sträcker mig fram och slår till honom på armen. "...but we both need some time to think." Jag nickar och följer honom med blicken när han går mot badrummet. Dörren stängs och jag lägger mig ner på rygg i sängen. Jag ler utan att jag har varit medveten om det. Jag drar med fingrarna över läpparna. En av ank-ringsignal får mig att snabbt sätta mig upp på armbågarna. Automatiskt sträcker jag mig efter min mobil, men det är inte jag som har ett inkommande samtal.
"Harry, someone is calling you", ropar jag och väntar på ett svar. Jag sätter mig i skräddarställning och lägger min vita iPhone på nattduksbordet.
"Harry?" Ropar jag igen. Antagligen hörde han mig inte första gången.
"Can you answer? I'll be there in a minute", svarar han och jag hör hur han sätter på vattnet igen. Mina ögon letar efter ljudkällan. Jag lyfter upp hans tajta jeans och tar ut hans mobil, en svart iPhone 5 visar det sig. Utan att titta vem som ringer så svarar jag, jag vill ju inte att personen ska hinna lägga på.
"Harry's phone, it's Aurora", säger jag nervöst och väntar på att någon ska säga något. Tänk så är det en kändis? Eller...Hjälp!, tänk så är det hans mamma? Mitt hjärta börjar slå fortare och jag lyssnar spänt efter att denne någon ska säga något.
"Oh. Eemh. Is Harry there?" Frågar en feminin röst.
"Yes. He's taking a shower. He'll be ready in a minute if you want to wait,... or should I tell him to call you back?
"I'll wait." svarar hon kort. Okej, det måste nog vara viktigt om hon vill vänta på att han ska bli färdig.
"So... I didn't catch your name?"
"Oh, sorry. I'm Emely. And you?" Är detta hans flickvän så dör jag. Jag börjar skrämma upp mig själv nu. Hora. En jävla hora är vad du är. Jag föreställer mig vad folk kommer säga om mig. Jag biter mig hårt i läppen och tränger undan tankarna, jag måste få veta vem hon är.
"Aurora. Emh. This is a bit awkward to ask, but... Are you his girlfriend?" Jag pillar nervöst på mina naglar. Drar av lite nagelack och väntar, skärrad, på vad hon kommer svara. Till min förvåning börjar hon skratta. Högt och länge.
"What?" Frågar jag förvånat.
"Aurora..." Hon stannar upp och skrattar lite till.
"I'm his sister."
"Oh", är allt jag får fram innan rodnaden sprider sig på mina kinder. Pinsamt.
"Sorry", får jag fram.
"Are you his girlfr.." Frågan får mig att hoppa till. Jag? Harrys flickvän? Hjärtat bultar snabbare och jag har ingen aning om vad jag ska svara. Är vi tillsammans?
"Nononono!" Säger jag snabbt i panik.
"We're just friends." I think, tänker jag för mig själv. Vad är Harry och jag egentligen?
"We met yesterday", fortsätter jag.
"Intresting", säger hon fundersamt.
"What? What do you mean?"
"Harry doesn't allow everyone to answer his phone. Especially not someone he met one day ago." Jag ler smått.
"You should feel honored" säger hon lite skämtsamt.
"I do. Tell me something more about him", ber jag henne. Inga broska, Harry.
"Eh, okay. Let me think for a sec." Jag nickar ivrigt, men kommer sedan på att hon inte kan se mig. Det är nog tur det för jag har fortfarande inga byxor på mig. Bara Harrys t-shirt och mina trosor från Victoria's Secret. (Jag hann med lite shopping här i L.A. innan jag gick ut med Emma och killarna!)
"He's a really good chef", säger hon. Jaså? Det ska jag komma ihåg.
"Really? Okay. Something more?" Frågar jag nyfiket, desperat efter att veta mer. En dörr öppnas, jag snurrar ett halvt varv och får se Harry komma ut från badrummet, endast iklädd ett par mjukisbyxor. Jag kan inte låta bli att kolla på hans bara överkropp. En massa tatueringar. Jag beundrar fåglarna över hans bröstkorg, under hans nyckelben. Han kommer fram till mig medan han småler. Jag rodnar.
"Harry just finished. Bye Emely. It was nice talking to you"
"You too. I'm sure I'll see you around. Bye." Jag räcker telefonen till Harry. Han tar den försiktigt ur min hand. Hans fingrar nuddar vid mina och det får mig att hålla andan. Jag drar så diskret jag kan in ett nytt andetag.
"Hello" säger han. Jag beskådar hans ansikte. Han är glad. Hela han lyser av glädje. Han måste verkligen sakna henne. Min blick faller från hans ansikte till fåglarna. Jag lyfter handen och särar lite på fingrarna. Harry hoppar till när mina fingrar nuddar hans hud. Osäkert tar jag bort dem och tar upp ansiktet lite så att jag kan se honom i ögonen. Han nickar som bekräftelse och jag ler svagt som tack. Jag drar långsamt och fjäderlätt med fingertopparna över hans vänstra fågel.
"So beautiful", mumlar jag för mig själv. Jag drar med fingrarna runt konturerna och stannar sedan upp. Harry svara Sarah något, men jag lyssnar inte. Hans tatueringar är fina, men jag gillar fåglarna mest. De är så...fria. Bekymmerslösa, fridfulla och vackra. Jag tar några steg tillbaka och Harry tittar upp på mig.
"Shower", svarar jag och pekar med tummen över axeln. Han nickar och återgår till att prata med sin syster.

Harrys perspektiv
Dörren efter Aurora låser sig och jag står själv kvar i rummet.
"So Aurora, huh?" Säger Emely i telefonen. Väl medveten om att hon precis lämnade mitt sovrum, tydligen.
"Mm", svarar jag. "What about her?"
"Nothing, nothing. She seems nice. When did you meet her?"
"She is. Didn't she tell you? You guys talked quite a while..."
"Emh. She told me you met yesterday, but I wanted to hear it from you."
"Well, yeah, we did. I had a photoshoot with the lads and the model didn't show up so she took her place."
"Aha. Okay, so another model?"
"What's that suppose to mean? Another model?" säger jag förolämpat.
"Come on, I haven't had a serious thing with a single model. And didn't you listen? She is not a model, she just had to act a model this one time."
"Woah, woah, woah. Haha I was just kidding, we all know about your shallow relationship with models. We know that you're not exactly in a relationship with them, you just.."
"Oh shut up." Irriterat drar jag handen genom lockarna, väl medveten om att allt mitt jobb i badrummet att försöka fixa till dem var i onödan.
"Calm down, Harry. You can "date" whoever you want." Säger hon med en skämtsam betoning på date.
"Emely, this time it's not like that." Säger jag tyst.
"I kinda figured." Svarar hon ömt.
"I miss you so much, Emely. It feels like we haven't talked in ages."
"I miss you too, Harry. I know, but I think we skyped two weeks ago, didn't we?"
"I don't even know. There's so much stuff going on. There's so much things to think about." Jag ska försöka slappna av nu här i L.A., när vi äntligen har semester från turnén ett tag; men jag vet inte riktigt. Jag är van vid att ha mycket att tänka på, bara det inte blir för mycket.

Jag stoppar mer mobilen i fickan på mjukisbyxorna och lägger mig sedan ner i sängen. Uttråkat tar jag upp fjärrkontrollen till tv:n och sätter på den. Nyheterna är det första som kommer upp. Jag tänker precis byta kanal när jag hör mitt namn sägas. Spänt lyssnar jag efter vad nyhetskillen ska säga härnäst.
"Harry Styles from One Direction was seen leaving the club Greystone manor last night in Los Angeles with a mysterious girl. The girl has never been seen with Mr.Styles before. Unfortunately we don't have any sort of proof except a witness who saw a girl with a tight dress go in to the same taxi as Harry. He didn't see her face but if things are serious I bet the whole world will, soon." Jag låter orden sjunka in. Jag kommer tillbaka till den hårda, krävande verkligheten igen. Trodde jag verkligen att detta kunde undvikas? Jag ser att Aurora står bredvid sängen. Vatten droppar ner för hennes våta hår och landar på golvet. Hon tittar bekymrat mot tv:n. Nervöst biter hon sig i läppen. Hon hörde nog allting han sa. Lätt reser jag mig från den stökiga sängen och går fram till henne. Jag lägger mina händer på hennes bara axlar och tittar henne i ögonen.
"Uh-oh." säger hon.
"Hey", börjar jag på hes röst. "It's nothing to worry 'bout." Hennes blick flackar från mig till tv:n och tillbaka.
"But- but people gonna talk and-"
"People always gonna talk, whether you like it or not", säger jag.
"I've learned to ignore it", säger jag slutligen och ger hennes ett leende. Hon ler tillbaka och lägger sedan armarna om mina axlar. Sedan drar hon in mig i en kram. Jag är först förvånad med sedan lägger jag mina händer på hennes rygg och kramar tillbaka. Jag andas in hennes doft. Gud, hon luktar jättegott. Fräsch och ren.. Hon drar sig långsamt ur kramen. Min mage gör ifrån sig ljud och man skulle kunna tro att hela zoo var här om man inte visste bättre. Missnöjt tittar jag ner på min mage och sedan tittar jag generat på Aurora. Hon skrattar och tar några steg tillbaka.
"Maybe we should get something to eat." Jag nickar och lägger handen över magen. Först nu känner jag hur hungrig jag egentligen är.
"Are we going to order something or eat out?" Frågar jag henne.
"Your choice", svarar hon och rycker på axlarna.
"I want to order a big cheese pizza.", säger jag och ler stort. Att äta på hotellrummet är mer bekvämt. Ingen paparazzi, inga fans och dessutom får jag vara själv med Aurora.
"Sounds really good!" svarar hon.
"With ruccola on!!" säger hon sedan entusiastiskt.
"Haha sure" skrattar jag medan jag tar upp mobilen igen.

Det slutar med att pizzakillen levererar en ostpizza, familjepizza, som vi delar på. Vi sitter på golvet och jag granskar Aurora.
"What are you doing tomorrow?" säger jag mellan tuggorna.
"Nothing special I think, why?" svarar hon.
"Do you know the Specter show?"
"Yeah, of course I do! He's so funny, AND he's doing the voice of the coolest animated character EVER, wreck it Ralph." säger hon glatt.
"Well yeah, the band has an interview with him tomorrow and I want to ask you if you'd like to sit in the audience?" Jag harklar mig. "Well, I mean, it would be nice having you there, since no one I know had the time or money to come to L.A., except the boys and the crew. So I have an extra ticket." Jag vet att det där sista bara var ursäkter. Ursäkter för att dölja känslan som jag inte borde känna för henne. Det kommer inte fungera mellan oss. Fansen kommer att döda mig. Men den finns där, om än svagt, som glöd i en eld innan den börjar brinna. Jag lovade att inte såra henne men min hjärna tänkte att jag med det menade att vi skulle vara vänner, jag skulle finnas där för henne. Tillskillnad från de andra jag har haft ett typ av förhållande med, då jag inte orkade ha någon sorts känslomässig kontakt. Mitt hjärta däremot håller på att bli okontrollerbart.

 

All I Ever Wanted - Kapitel tre

"Would you like to hang out with us at the club tonight? The boys are kind of desperate for some partying, now with all the shows they are doing they haven't had time for that in a while. And it would be nice to have a girlfriend around."
"Yeah, I'd love to!" säger jag leende.
 
Känslan när du glider in på klubben, (dem du kommer med har) tiotusen i fickan...

Emmas Perspektiv

Photoshooten gick galant. Jag fick många bra bilder och ännu bättre när Aurora kom. Bilderna blev mer levande. Harry och Zayn såg inte lika stela ut, de rörde sig mer naturligt. Jag sitter i soffan med min MacBook Air i knäet. Det sista ur kaffemuggen sväljer jag i djupa klunkar och ställer sedan den tomma muggen på glasbordet. Kaffe är min bästa vän när jag har druckit dagen innan. Inte för att jag drack så mycket, men jag drack i alla fall tillräckligt för att vara lite ostadig på benen. Jag drar handen genom mitt trassliga mellanbruna hår. Jag borde verkligen göra något åt mitt hår, men jag har ingen ork till det. Det är alldeles för långt just nu. Det går till min midja och jag känner mig så himla osmidig när jag har det utsläppt. Jag har det ändå väldigt ofta utsläppt för det är tungt att ha uppsatt och det ömmar i min hårbotten då.

Mina bilder blir bara bättre och bättre för varje gång. Det började mer som en hobby, men blev något så mycket mer. Detta är mitt jobb nu, och jag älskar det! Jag klickar in på ett äldre album. Bilder jag har tagit på Liam för några månader sedan. Även fast han har sagt att det är okej att jag fotograferar honom utan att det är för någon tidning så märker jag hur han stelnar till när jag knäpper av några bilder. Jag tycker mer om när det är hemma miljö än när det är en vit duk och man lägger till en bakgrund. Bilden känns mer, äkta. Att fånga en bild från verkligheten. En rörelse som Liam faktiskt gör utan att någon säger till honom att han ska göra den. Jag har aldrig låtit Liam titta på bilderna jag har tagit. Han har bett om att få se dem, men jag har aldrig gett med mig. Jag älskar dessa bilderna, men jag är rädd för vad Liam skulle kunna tycka om dem. Tänk så hatar han dem? Jag är osäker på mig själv ibland. Liam är den svaga punkten. Jag vill inte göra honom besviken. En dag kanske jag visar honom dem, en dag.

Med blicken fortfarande fäst på dataskärmen reser jag mig upp ur soffan och söker med handen efter kaffemuggen. Tillslut hittar jag den och tittar upp från dataskärmen. Ett par chokladbruna ögon ser rakt in i mina grönbruna ögon. Jag skulle kunna ge vad som helst för att ha just den ögonfärgen.
"I didn't hear you. Are the others with you?" Jag avfyrar ett leende och fingrar på kaffekoppen medan jag väntar på att han ska svara.
"I let myself in, I didn't want to interrupt you." Liam minskar avståndet mellan oss och lägger armarna runt min midja. Han drar mig närmare och jag slingrar mina armar runt hans överkropp. Han drar långsamt bort några hårslingor från mitt ansikte och tittar mig djupt i ögonen.
"They're at the hotel. So it's just you and me, all alone."
"We have been alone before, Li. It's nothing scary about it", säger jag med en retsam ton i rösten. Jag ger honom ett flin och kysser honom lätt på kinden. Jag försöker slingra mig ur hans grepp, men det slutar istället med att han håller ett ännu hårdare grepp runt mig.
"Li, wha-" Jag hinner inte avsluta meningen innan jag känner hans läppar mot mina. De är lika mjuka som vanligt och jag känner doften av hans aftershave. Jag släpper hans läppar och lutar min panna mot hans.
"Coffee", är allt han säger. Jag förstår precis vad han menar.
"Coffee", svarar jag, lutar mig lite tillbaka och lyfter min högra hand.
"Want some?" Jag tar några steg mot köket och vänder sedan min kropp mot honom i väntan på svar. Istället drar han mig tätare till sig och koppen faller i golvet. Ett hastigt andetag slinker ur min mun. Liam flinar.
”Yes”

***

Smidigt stiger jag ut ur duschen. Ett ångmoln har spridit sig i badrummet efter att jag har haft värmen på max. Jag tassar fram till handfatet och drar sedan ut en låda under vasken. Min älskade Body Butter med kokos doft ligger överst i lådan. Innan jag hade bott i London visste jag inte vad body butter va', eller vad The Body Shop var för något. De två åren i Storbritannien var en av de bästa sakerna jag varit med om. Visste det hände hemska och dåliga saker, men också bra saker. Jag bröt benet och gick på kryckor i två månader. Fick influensa. Och för att inte tala om att jag fick sy tre stygn i handen, så va det verkligen den bäst upplevelserna än så länge. Jag var med min lillebror - han var fem då - på en lekplats. Min familj var på besök och jag ställde upp för att gå till lekplatsen med min lillebror. Jag är född i USA i San Diego och att bo i London var det bästa som hade hänt. Jag förstår fortfarande inte hur mina föräldrar gick med på detta. Kevin fick för sig att han skulle hoppa från klätterställningen och dum som jag var gick jag med på att jag också skulle göra det. Han hoppade först och landade galant, gav inte ifrån sig ett ljud. Sen var det min tur. Jag hade inte insett hur högt det egentligen var. Låt oss säga att jag inte är jättesmidig och inte så stabil på fötterna heller. I alla fall så hoppade jag och landade på vänster foten och benet vek sig under mig. Jag riktigt hörde hur det knakade till. Inte visste jag om jag skulle skrika av smärta eller gråta. Den värsta känslan jag varit med om. När jag landade tog jag också emot med min vänstra hand. Det blev ett skräpigt köttsår efter som det var avsvalat runt klätterställningen. Livsfarlig lekplats. Kevin sprang fram till mig medan jag höll mig för smalbenet. Mellan mina tårar såg jag att han också grät. Stora elefanttårar föll ner över hans kinder.
"Get help", sa jag med skakig röst. Vilket var det han också gjorde. Efter några minuter kom han tillbaka. Jag hade då lyckats samla mig lite. Klarat av att sätta mig upp i sittande ställning och lutat mig mot klätterställningens ena träben. Kevin kom med en kille - ungefär i min ålder - han höll ett stadigt tag i hans hand medan han torkade bort tårarna som blev nya hela tiden. Killen släppte försiktigt Kevins hand och satte sig ner på huk bredvid mig.
"I-it h-hu-urts li-ike he-ell", fick jag fram. Med gråten fortfarande i halsen och torkade jag mig desperat under ögonen. Fan, jag såg säkert ut som en panda. Hade mascara över hela ansiktet, puffiga ögon och hes röst. Varför, var det ända jag tänkte.
"Do-o so-omthi-ing" Varför satt han bara där? Varför gjorde han inget? Jag kastade ett öga mot honom. Brunt hår i en lagom längd, inte för långt. Han hade lite stubb och ett bekymrat uttryck klistrat i ansiktet. Utan ett ord tog han sin vänstra arm runt min midja och försiktigt sin högra under mina ben. Jag gav ifrån en rad svordomar och kvävda skrik medan han lyfte upp mig från marken. Desperat kramade jag om tyget på hans T-shirt med högra handen. I det ögonblicket insåg jag att jag hade ett djupt jack i vänstra handflatan. Jag bet mig hårt i läppen för att inte ge ifrån mig ett gällt skrik. Blod och jag har aldrig varit vänner och kommer aldrig att bli det heller. Jag pressade ihop ögonen och tryckte mitt huvud mot hans nacke. Utan ett ord trycker killen mig närmare sin kropp.
"I'll get you to my car and then drive you to the hospital." Jag nickade svagt och lyfte sedan upp huvudet.
"Kevin has to come with us. He's only five, I can't leave him alone." Min blick vandrade från Kevin till killen. Jag vet inte vem som såg värst ut. Jag eller Kevin? Hans ögon var röda och han var snorig runt näsan. Han såg livrädd ut. Jag hade aldrig sett honom så här. Han brukar alltid vara glad och sprallig, busig och samtidigt snäll.
"Of course." sa han. Jag gav honom ett svagt leende för att visa min tacksamhet.
"Kevin dear. We're going to the hospital. If mum calls on my phone, don't tell her anything. Say that we're still at the playground. I don't want to make her worried." Kevin gav mig ett halvt leende och nickade sedan.
"Everything's gonna be alright Kevin. I'm probably overreacting. Maybe it isn't as bad as I think it is." Vem försökte jag lura? Det kändes som mitt ben hade gått av på mitten och att någon kastade salt i såret. Jag tittade snabbt på killen och såg hur han tänkte hårt.
"Let's go?", sa jag frågande.
"Yeah let's go."

När killen la' mig i baksätet gjorde jag allt i min makt för att inte skrika av smärta. Det gick bra för några sekunder, men sedan stötte han av misstag sin hand mot min fot vilket gjorde att skrek högt och min hand for fort mitt ben. Nya tårar gled ner för mina kinder. Kevin brast ut i tårar igen och min blick for automatiskt mot passagerarsätet.
"I-I'm O-okay Kev. Ple-ease do-on't cr-ry." Min röst var skakig och full av gråt. Kevin vände huvudet mot mig och sträckte ut sin hand mot mig. Jag tog ett stadigt grepp om den och tryckte den lätt mot min. Han startade bilen och backade sedan ut. Efter det körde killen så fort han kunde mot sjukhuset. Jag tog långa djupa andetag och försökte lugna ner mig själv. Det var lättare sagt än gjort.
"We're here. I'll be back in a second.", sa han medan han knäppte upp bilbältet.
"Hurry", gnällde jag och drog båda händerna genom mitt hår. Killen vände sig snabbt om och flashade mig snabbt ett litet leende. Bildörren smälldes igen och han sprang med snabba steg mot ingången. Min telefon började ringa i fickan. Försiktigt flyttade jag benet så jag hade mer tillgång till min jeansficka. Med några stön och gnyn fick jag upp telefonen. Jag kastade ett öga på vem det var som ringde och räckte sedan över telefonen till Kevin.
”Not a word to mum about this, okay?” Påminde jag honom.


Aurora Perspektiv


”Aurora. Aurora”, andas någon högt mot mitt öra. Försiktigt öppnar jag ögonen. Det skarpa ljuset gör att jag stänger ögonlocken igen. Med ett stön vänder jag mig om så att jag ligger på min vänstra sida. Jag lägger mig till rätta och försöker somna om. En hand lägger sig fjäderlätt på min höft. Jag sätter mig käpprakt upp i sängen och drar täcket mot bröstet. Kylan träffar mina bara axlar. Somnade jag utan att ha satt på mig en tröja? Jag brukar alltid ha ett par pyjamasshorts och en t-shirt av något slag, men inte denna gång, inte ens ett linne. Jävlar vad jag måste varit packad igår. Kisandes skannar jag rummet. Mina ögon fastnar vid klockan. Visarna står på tjugo i två. Hur länge har jag egentligen sovit? Hur kom jag hem igår? Är detta ens mitt hotellrum? Frågorna irrar runt i mitt huvud. Jag lutar mig ner i sängen igen. Huvudet träffar något hårt. Det ”något” ger ifrån sig ett ljud. Gormandes rullar jag runt och hittar tillslut kudden. Jag öppnar försiktigt ögonenlocken och ligger näsa mot näsa med ett par gröna ögon. Jag rycker till och mina ögon vidgas. Dramatiskt tar jag ett andetag, men rör mig inte en millimeter. Helt paralyserad av skräck. Hur gick detta till? Ingen av oss säger något, utan stirrar bara in i varandras ögon. Jag stänger munnen och drar in ett andetag.
”Fanjävlahelvetesku-” Jag avbryter mig själv och känner skulden komma farandes.
”Oh Fuck”, stönar Harry, lägger sig på rygg och täcker över ansiktet med sina händer. Jag är arg på mig själv. Hur kunde jag vara så oansvarig?
”Wait a second. That was not English. I thought you where from the US.” Harry ger mig en frågande blick medan jag gör allt för att inte kolla honom i ögonen.
”Emh… I'm Swedish”, mumlar jag. Jag skäms inte över att jag är svensk, tvärt om, men jag skäms över att ligga här bredvid honom och han inte ens vet var jag kommer ifrån. Jag vet inget om honom och han vet nog inget om mig heller. En total främling. Jävligt het främling. Jag stönar högt och drar fingrarna hårdhänt genom håret. Jag mins inte ett piss från igår, inte en enda detalj. En svart fläck som tar upp en stor del av kvällen och natten.
"I can't remember anything from last night. Nothing at all." Jag vänder huvudet mot Harry. Hans käke är spänd och han tittar intensivt upp i taket. Han sväljer hårt och jag ser hur hans adamsäpple rör sig. Det är svårt att tyda honom.
"Me neither." Han vänder sitt huvud mot mig och hans ögon är glansiga.
"I'm sorry", säger han lägre än en viskning. Jag vet inte vad jag ska göra. Inte trodde jag att Harry skulle vara så... Så känslig.
"I'm not usually doing this. You are so young. It's so awkward that I don't remember anything. I have a good memory, but-" Jag klarar inte av att se honom så här. Så sårbar. En lite kattunge som fått en hink vatten över sig. Jag lägger mina händer stadigt på var sin sida om hans ansikte.
"Harry it's okay. Seriously Harry, it doesn't matter." Vi håller kvar varandras blickar. Våra ansikten bara ett fåtal centimetrar ifrån varandra. Han öppnar långsamt munnen för att säga något, men stänger den sedan igen. Hans andedräkt med doft av alkohol träffar mitt ansikte. Inte det bästa jag luktat om jag säger så. Även om doften är avtändande så flyttar jag inte bort mitt ansikte. Jag rör mitt ansikte istället lite närmare. Släpper mina händer långsamt från hans och låter min ena hand vara kvar på hans bara bröst. Harry följer med i min rörelse och lutar sig också närmare. Han lyfter handen och stryker bort en slinga från mitt ansikte och fäster den bakom mitt öra. Hans hand kupar sig runt min vänstra kind, stryker min kind lätt med sin tumme. Jag håller andan, stelnar till av hans drag. Min blick möter ännu en gång hans. De gröna ögonen. Gröna fina, som man så lätt går vilse i. Drömmer sig bort. Han lutar sig närmare. Jag tvingar ner luften i mina lungor. Han är så nära. Alldeles för nära. Hans nästipp snuddar vid min. Harry flyttar sin näsa till min andra sida. Gav han mig just en eskimåpuss? Ett förvånat ansiktsuttryck är klistrat i mitt ansikte. Jag samlar mig snabbt för han inte ska se hur han påverkar mig. Hans varma hand är fortfarande på min kind. Jag kikar försiktigt ner på hans läppar. En röd välkomnande ton, lätt fuktade och jag vill inget annat än att de ska vara mot mina. Jag motstår frestelsen att pressa mina läppar hårt mot hans och drar istället blicken bort från hans läppar och tillbaka till hans ögon. Han är ännu närmare nu. Hans läppar nästan snuddar vid mina. Försiktigt luktar jag mig lite närmare. Lätt träffar mina läppar hans. Hans läppar är bättre än vad jag kunnat drömma om. De rör sig långsamt mot mina. Försiktiga och trevande, precis som han är rädd att jag ska gå sönder. Mina ögon är slutna och det ända jag tänker på är hans läppar. Kyssen är varm och oskyldig. Ingen tunga inblandad, bara läppar och känslor. Jag trodde aldrig jag skulle medge detta, men jag tror faktiskt att jag gillar honom. Vi lämnar varandras läppar och jag lutar min panna lätt mot hans. Mina ögonlock känns tunga att öppna, men jag får tillslut upp dem. Hans ögon betraktar mig redan och ett svagt leende formas på mina läppar. Harry ler tillbaka. Hans fina leende. Smilgropen på hans högra kind. Jag kommer tillbaka till verkligheten. Snabbt drar jag mitt huvud ifrån hans. Vad håller jag på med? Jag borde inte känna mig skyldig, men ändå gör jag det. Mitt glada leende har försvunnit och ersätts med ett plågat ansiktsuttryck. Harry ser förvånad ut. Han ger mig en frågande blick. Som om han bryr sig. Han ville väll ändå bara ha sex med mig och sedan skita i mig. Jag flyttar mig närmare sängkanten och gör mig beredd för att resa mig upp ur sängen. Han tar ett fast grepp om min arm och får mig att stanna mitt i rörelsen. Jag kastar ett öga på honom. Han har ett oskyldigt barns ansiktsuttryck. Valpögon, munnen lätt isär och lite smått höjda ögonbryn. Hans hand glider ner från min arm och stannar vid min hand. Försiktigt öppnar han min knutna hand och flätar ihop sina fingrar med mina.
"Please don't go Arr. I will make this up for you. I promise." Han ger mig en medlidande syn. Precis som om han förstår. Det gör han inte. Jag tittar ner på våra sammanflätade fingrar. Det känns bra och det ser bra ut. Som om de var gjorde för varandra. Hans hand är varm mot min kalla hand. Jag måste ha haft den utanför täcket när jag sov, för annars brukar jag vara rätt så varm. Super het, if you know what I mean.
"How?" Frågar jag. "How are you going to make this up for me?" Detta ska bli intressant att höra. Jag vill inte ha pengar, kläder eller något annat han skulle kunna skämma bort vilken tjej som helst med. Jag vill egentligen inte ha något alls. Att han tar fullt ansvar för detta förstår jag inte. Det är lika mycket hans fel som mitt. Jag borde göra något för honom också då. Frågan är bara vad.
"Did you call me "Arr?" Jag rynkar pannan. Den va ny den. Inte ens Anna kallar mig för det. Anna! Jag måste ringa henne! I alla fall sms:a. Nu får jag dåligt samvete. Vilken kompis jag är.
"If you don't like it I will never say it again." Skyndar han sig att säga.
"I don't mind. Nobody has ever called me that, so I was just surprised." Harry ler svagt och jag besvarar med att le tillbaka. Inte ett fullt leende, men det bästa jag kan åstadkomma.
"You tell me. How would you want me to make it up for you? Is there somewhere you always wanted to go?" Ha! Han trodde att han kunde skämma bort mig. Too bad.
"Actually... I always wanted to go too this amazing city.."
"I'll take you there.", svarar han snabbt. Flinet leker på hans läppar.
"But the problem is that I'm already here, so no." Han flin försvinner och befinner sig nu på mina läppar istället.
"You don't know a thing about me Styles. At least I know your last name and that you're in a band." Jag stänger snabbt munnen. Skäms över mina ord. Hur skulle han kunna veta något om mig om jag inte berättar något?
"You don't know who I am", säger jag tyst för mig själv. Jag tar bort mina fingrar från hans. Sänker huvudet och vänder ryggen mot honom. Jag rycker till när hans hand träffar min bara rygg. Hans fingrar formar fjäderlätta rörelser på min rygg. Snäckformer. Vi sitter tysta och det ända som hörs är våra andetag.
"What's your favourite colour?"
"What?" Jag vänder huvudet över axeln, fortfarande med ryggen mot honom.
"I said: what's your favourite colour?" Jag håller andan. Förvånad av hans fråga. Vill han verkligen veta det? Jag drar in ett hastigt andetag. Samlar mig för att svara på frågan.
"I- Pink I guess. Why? Why are you asking?" Mina ögon stannar vid en t-shirt på golvet. Harrys. Snabbt böjer jag mig fram och tar upp den. Sätter på mig den smidigt och låter tyget täcka min slanka kropp. Jag vänder mig om och sätter mig i skräddarställning.
"Do you have any pets?" Säger han istället för att svara på min fråga.
"No, but-"
"First kiss?" Han avbryter mig ännu en gång. Jag lägger huvudet på sned. Ett leende leker sig fram på mina läppar.
"You really want to know who I shared my first kiss with?" Han bär ett flin på sina lätt röda läppar. Han nickar samtidigt som han kollar mig i ögonen.
"A innocent one or the real stuff?" Han sitter tyst, funderandes. Harry biter sig löst i läppen. Försöker han göra mig galen? Jag släpper blicken från honom. Betraktar hans ansikte. Skulle vilja känna hans läppar mot mina igen. Bara för några sekund. De få sekunderna kyssen varade, va' nog för att få mig att komma ut balans. Min trygghetszon.
"The first one that wasn't just a peek on the lips. Don't care if it was with tongue or not" Okej. Första kyssen, vem var det med? Det var inte med Calle i alla fall.
"I think it was under truth and dare when I was twelve. I really liked the guy and no, it wasn't with tongue. When did you have your first kiss?" Jag hade inte tänkt fråga honom, men nyfikenheten tog över. Frågan kom hastigt ut och jag är inte säker på om han uppfattade den. Hans vakande ögon, framtänderna bitandes i hans underläge. Han vet inte vad han gör mot mig och helt ärligt vet jag det inte själv. Jag vet bara att detta är en ny typ av känsla som jag aldrig känt för någon. Jag reser mig upp på knä och täcker över mina bara ben med hjälp av täcket. Drar över allt mitt hår på vänstra axeln.
"I was nine when I got my first kiss, twelve when I got my real one." Hans ord tar mig med förvåning. Nio. Är inte det lite väl tidigt?

Han drar bort några slingor från mitt ansikte. Hans ansikte är bara några centimeter från mitt. Våra andetag träffar varandras läppar.
"You look beautiful tonight, Aurora." Komplimangen får mig att le. Att jag ser vacker ut? Vem hade trott att Harry Styles skulle säga det till mig. Hans händer ligger stadigt på min midja. Nästippen nuddar min. Han böjer sig ännu lite närmare och hans läppar möter mina. Till en början är kyssen oskyldig och lätt, men blir snabbt mer desperat och krävande. Mina fingrar är flätade i hans hår. Hans händer över hela min rygg. Hårt tryckta mot varandra står vi och kysser varandra. Jag öppnar min mun, desperat efter luft. Harrys tunga kommer istället in i min mun och jag kväver ett stön. Mer. Jag vill inte att det ska sluta. Jag vill bara ha mer av honom. Mina händer håller hårt om hans lockar, rädd över att kyssen ska ta slut. Han släpper mina läppar och vi båda andas häftigt. Jag öppnar ögonen och studerar hans ansikte. Söker efter ett tecken på att han ångrar sig. Ett leende visar sig på mina läppar när jag ser att han också ler. Ett stort leende som gör att jag nästan smälter.
"Let's get out of here", är mina sista ord innan vi lämnar nattklubben.


Jag drar in ett hastigt andetag. Mina ögon är vidgade. Förskräckt över vad jag just såg uppspelat i mitt minne. Min mun är vidöppen och jag känner hur Harry tar min hand i sin.
"Arr? What's going on? Please answer me", säger Harry. Han låter orolig på rösten. Jag är helt mållös. Min första riktiga kyss var med... Var med Harry. Jag rodnar bara jag tänker på det.
"I-I remember something from last night.." Jag drar handen genom mitt hår igen.
"Well, that's great! What do you remember? Maybe we didn't sleep together.", säger han glatt. Jag ger honom onda ögat. Hur förklara han då varför jag är här i samma säng som honom helt naken?
"We were talking and then you complimented me." Mina kinder hettar till lite av tanken. You look beautiful tonight Aurora.
"Then you kissed me. Or ehmm..." Mina kinder går över till en djup nyans av röd.
"We actually snogged." Det sista ordet säger jag inte högre än en viskning, men jag vet att han hörde. Han har inte sagt något sedan jag började berätta. Nu känns tystnaden bara pinsam.
"After that, I said that we should leave... And we left. That's what I remembered." Min blick är fäst på mina händer. Generat sitter jag och pillar med mina naglar. Mina byggda naglar borde få en påfyllning. Den röda färgen har börjat flagna och man kan se mina riktiga naglar.
"So... We snogged and then we left to go to my flat?" Frågar Harry. Jag lyfter huvudet och nickar sedan lätt.
"See this is my fault. I said that we should leave. You didn't do anything." Han borde inte ta skulden för något jag sa eller gjorde. Jag är fortfarande lite omtumlad sedan minnet av kyssen. Mitt pekfinger glider lätt över min underläpp. Hans läppar har varit mot mina minst två gånger. Jag har aldrig kysst en kille, inte på riktigt i alla fall. Harry var den första. Ett leende kryper sig fram på mina läppar. Sättet hans läppar rörde sig mot mina. Hans händer över min rygg som var täckt av en snäv kort klänning. Mina fingrar i hans mjuka hår.
"Sorry to interrupt your happy moment, but why are you smiling like you just had your first kiss?" Mitt leende försvinner snabbt. Harrys ögon kollar in i mina. Jag biter mig löst i läppen. Hans flin försvinner snabbt från hans läppar. Skulle det där vara roligt? Ser du någon som skrattar? Jag vill säga något, men ändå inte få honom att tro orden som just kom ut ur hans mun. Jag vill inte ljuga. Därför förblir jag tyst. Låter inte ett ord slinka ut ur min mun. Nervöst sätter jag upp mitt hår i en knorr. Måste hålla mig sysselsatt så att han inte ska märka något annorlunda med mig. Fjärilarna i magen, den ljus rosa tonen på mina kinder och glimten i mitt öga. Fast han förstår nog att något är annorlunda. Jag har inte så lätt för att dölja mina känslor. Hur jag känner. Jag visar det rätt starkt har jag märkt.
"Harry I haven't-", börjar jag. Min förklaring blir avbruten.
"Kissed anyone before" När orden kom från hans läppar blev jag lite förvånad. Precis som om han visste det. Han tittar lugnt på mig med ett smalt leende. Han säger det på ett sansat sätt, förstående att jag tycker det är en stor grej. Helvete det är det ju! Min första riktiga kyss. Men hur kunde han veta det?
"I think you told me yesterday. It's a blur, but I have vague memory of it." Jaha, okej det förklarar ett och annat. Men jag trodde att han inte kom ihåg något? Okej han sa att han hade ett vagt minne av att jag sagt att det var min första kyss. Nej vad pinsamt. Jag, lite små full, vinglar omkring i mina blåa mocka stilletklackar och sluddrar om att det var min första kyss. Värmen stiger på mina kinder. Jag lutar ner huvudet lite för att han inte ska se att jag är generad. Harry skrattar torrt och drar mig närmare så jag hamnar i hans knä. Tack-och-lov att vi har täcket i mellan oss, för jag tror verkligen inte han har något på sig.
"Do realise how cute you look when you blush? Screw that. You look even more cute when you don't." Han ler stort och lägger sina händer över mina öron. Tvingar mig att kolla på honom när mitt ansikte känns som det ska koka upp. Jag har aldrig känt mig så generad i hela mitt liv. Hur lyckas han? Han lutar sig närmare och stannar med munnen vid mitt öra. Mitt hjärta bankar hårt. Vad håller han på med? Hans läppar snuddar vid min öronsnibb. Den heta andedräkten omringar mitt öra.
"I realise now that you where a virgin. I wish I could make it undone, but I can't. Just please trust me, I won't hurt you"


Liams perspektiv

"Li?"
"Mm?" Mumlar jag till svar. Jag orkar inte ens öppna ögonen. Klockan är runt två på natten. Emma fick för sig att vi skulle titta på alla Sagan om ringen filmerna. Inte sa jag emot, jag tycker om filmerna, men att börja kolla vid sju på kvällen va' en dålig idée. Vi satt i hennes skinnsoffa med glass och massa olika frukter att ha till. Snäll som Emma va' lät hon mig öppna vin flaskan. För jag är ju jätteduktig på det, lägg märke till min sarkasm. När sista filmen var slut ställde vi undan all disk och släkte sedan ljusen. Lyckligtvis somnade ingen av oss under filmerna. Med tunga steg hade vi gått upp för trappan och jag hade sedan gått in i hennes sovrum, medan hon gick in i badrummet. Hon tar alltid en jäkla tid i badrummet, därför låter jag alltid henne gå in dit först. Jag har lärt mig det efterhand. Emma sover länge och tar långtid på sig på morgonen. Och Emma har lärt sig om min barnsliga sida. Delen av mig som aldrig vill växa upp. Hon tycker bara det är gulligt. Att det är en av hennes favorit saker med mig efter min omtänksamhet och personlighet.
"Are you asleep?" Viskar hon från min famn. Mina armar ligger beskyddande om hennes midja och mina ben ligger in trasslade med hennes.
"Soon", sluddra jag. Jag kanske, möjligtvis drack lite mer vin än vad jag hade tänkt mig. Emma vänder sig om och jag öppnar motvilligt ögonen. Det är mört i rummet, men jag kan ändå se konturerna av hennes kropp. Jag lägger mig på rygg och öppnar min famn så att hon kan lägga sig på mitt bara bröst. Hon lägger försiktigt sitt huvud på min överkropp och sin hand på min mage. Drar med naglarna över skinnet vilket får mig att rysa till.
"I know it's late, but I was just thinking about the day you met my mum. Weren't you scared? If I where you I would have been. She was so mad at me. Screaming like a maniac." Det var ett tag sedan det. Hennes mamma var skit arg på henne. Men hon brydde sig ju bara om sin dotter. Rädd om henne.
"I- That wasn't yesterday. Why are you thinking about that now?" Frågade jag istället. Hon stannar upp i sin rörelse, men fortsätter sedan.
"I don't know. I guess I miss her and dad and of course little Kevin. He's turning nine soon. He's a big boy now" Ett torrt skratt slinker ur min mun. Jag smeker henne över rygg med handen och drar hennes sedan närmare mig.
"So we're going to San Diego in a couple of weeks?" Emma nickar och flyttar sedan huvudet så att hon kan se mitt ansikte.
"You don't have to come, but I know Kev would be so happy if you would" Ett stort leende pryder hennes läppar. Jag böjer mig ner och kysser henne ömt.
"I won't miss it" Vi båda ler och hon lyfter huvudet och ger mig en kyss denna gången.
"And yes I think I was a bit scared of her. She was just worried about you, Ems. You had been in London in two months and you had already broken your leg. I think I would've react the same way if you where my daughter."
"I'm glad to hear that, because, Liam, I have to tell you something." Mina ögon går från att vara halvt stängda till att vara stora som golfbollar. Min mun är lätt särad, men ändå får jag inte ner ett ända andetag. Hon menade väll inte? Omöjligt! Fullkomligt omöjligt att hon är gravid! Fan Liam din jävla klant. Detta är ditt fel. Jag har slutat stryka Emma över ryggen och jag vrider mig lätt till min högra sida och vi ligger nu ansikte mot ansikte. Min blick faller ner till hennes mage. Mina fingrar lägger sig lätt över hennes mage på mellanrummet mellan hennes t-shirt och troskant.
"Emma, Ems, I didn't know. I-" Mina ord tar slut. Jag fäller ner blicken av skam. Vad kommer killarna säga? Mina föräldrar, Emmas föräldrar? Resten av världen? Jag försöker hålla paniken inom mig, men hon kan nog ändå se den i mina ögon. Känna hur mitt hjärta dunkar hårt i bröstet. Jag är inte redo för detta. Redo att bli pappa. Jag älskar Emma, väldigt mycket, men denna klarar jag inte av.
"Babe" Jag ser hur hennes ögon tåras upp. Hennes hand lägger sig över min hand och hon flätar in sina fingrar med mina. Åh nej! Fan då!
"Liam, I'm not pregnant. I was just messing with you love" Hon brister ut i en skrattattack och begraver ansiktet i min nacke. Vad fan?! Jag tittar surt på Emma som viker sig av skratt och knappt kan andas.
"Bad joke, bad joke." Är allt jag säger innan jag slumrar till.


Hoppas ni gillade kapitlet. Det är skrivet utav mig (Emma). Kommentera :D

Xx Emma


All I Ever Wanted - Kapitel två

Jag ringer taxin som kör mig hem till pappa. Där har jag mina snyggaste sommarkläder. Jag snor min brors stora militärgröna bag från när han gjorde lumpen och vräker i nästan allt jag ser. Jag får väl hoppas på det bästa. Taxin kör mig sedan över Öresundsbron till Köpenhamn och flygplatsen där, Kastrup.
Jag ligger helt utslagen på hotellrummet. Okej hotellrummet är kanske en överdrift. Jag checkade in på ett motell precis vid flygplatsen när jag kom hit och det är inte fräscht. Men det är i alla fall en sovplats. Flyget var rätt jobbigt då det satt en skrikande bebis raden framför mig. Jag hade ju inte direkt råd med biljetter i första klass. Men nu är jag äntligen här! Imorgon vet jag inte vad som väntar och det är underbart på ett skrämmande sätt.


Det första jag gör när jag vaknar är att se mig omkring. Min första tanke är "var är jag?" och "vad är detta för sjaskigt ställe?". Sedan minns jag. Jag suckar, halvt av glädje, halvt av "vad fan har jag gett mig in på". Jag ställer mig upp på det kalla trägolvet och går fram till det lilla fönstret i andra änden av rummet. Jag måste ställa mig på tå för att kunna titta ut. Där ute ser jag en lång motorväg med enormt mycket bilar på. Nästan alla är på väg åt ett håll. Bort härifrån. Påväg till drömmarnas stad. Jag ser höga kullar längre bort. Där bakom, där finns mitt mål. Los Angeles här kommer jag! Jag går fram till resväskan och sätter på mig mina ljusa, baggy levisshorts. Mina långa ben är ganska bleka, men det ska det bli ändring på! Jag böjer mig fram för att kunna knäppa den vita spetskorsetten i ryggen. Över det drar jag på mig min rutiga skjorta och därefter sätter jag min guldiga Michael Kors klocka på armen. Jag slänger sedan brorsans militärgröna bag (a.k.a. min nuvarande resväska) över axeln och lämnar rummet.


Taxin var riktigt dyr. Men nu står jag här på stranden mitt bland folkvimlet. Solen skiner starkt. Det verkar fortfarande vara lov i L.A. för jag ser många i min ålder som badar, solar och spelar volleyboll. Nu inser jag hur ensam jag är och känner en klump i bröstet. Jag bestämmer mig för att gå ut ikväll. Kanske kan jag träffa några nya polare då. Längtan efter att ligga på stranden själv är inte så stor och jag funderar på att kolla in shoppinggatorna. Men så ser jag en stor folksamling längre fram. De jublar åt något jag inte ser. Jag bestämmer mig för att kolla in det. Med skorna i handen går jag längs den brännheta stranden. Jag hör högljudda skrik från människorna där framme men kan fortfarande inte se något.

När jag kommer fram upptäcker jag att säkerhetsstängsel och arga, muskulösa vakter hindrar horden av tjejer runt om mig att tränga sig på det som händer. I mitten av folkvimlet pågår en photoshoot. Jag ser en tjej med långt mörkbrunt hår som har en kamera i handen. Hon bläddrar bland bilderna i kameran och man ser hennes långa mörka ögonfransar. Bredvid henne står ett gäng killar. De är klädda i färgglada kläder och skrattar åt något. Shit vad barnsliga de verkar vara. Typiskt killar alltså. Jag suckar av besvikelse och tänker precis vända mig om och gå, när jag känner att någon tittar på mig. Jag möter hans blick och han ler smått. Jag smälter. Inte hade jag märkt att en sån snygg kille stod där. Killen har brunt lockigt hår som han nu drar handen igenom och skakar. Han håller kvar min blick och jag känner hur hjärtat dunkar hårt i bröstet. Sedan vänder han sig om och jag följer honom med blicken när han går med snabba steg mot fotografen. Han säger något till henne och pekar mot fansen. Hon nickar gillande och ler. Nej, vänta, han pekar på mig. Först nu sjunker det in för mig, HERREGUD HAN PEKAR PÅ MIG och samtidigt vänder sig alla; och då menar jag ALLA, tjejer som står där om, och glor på mig med avundsjuka miner. Skriken har tystnat och det känns som om jag drömmer. Som om detta inte händer egentligen. Måste vara jetlaggen som gör mig galen. Jag börjar massera mina tinningar. Då säger en hes röst,
"Hey you there? You with the beautiful curls?" Jag tittar försiktigt upp. Gåshuden sprider sig på mina armar. Jag skrattar tyst åt mig själv. Gåshud i 30 graders värme? Alla står tysta och han tittar frågande på mig. Jag harklar mig och säger
"Yeah? Do you mean me or...?" Fy fan vad hemskt det lät. Som en riktigt Svenne som försöker prata engelska. Fast värre. Han skrattar bara och säger
"Come on, we haven't got all day." Jag går fram till stängslet och säkerhetsvakten tar ett hårt tag om min midja. Han lyfter mig över stålbalkarna och jag landar klumpigt när han släpper ner mig.
"Wwhats going on?" Lyckas jag stamma fram när jag har samlat mig. Fotografen kommer fram till mig och lägger en hand på min axel.
"Our model didn't show up today and we need someone who can replace her." Jag tittar frågande på henne.
"Then why am I here?" frågar jag. Killen med det bruna lockiga håret skrattar tyst, uppenbarligen road över mitt oförstånd. Fotografen slår till honom på armen och han tystnar men jag ser fortfarande en road glimt i hans ögon ut.
"Yeah, let's just say that this time it was Harry's time to pick the model and when he saw you he thought you were perfect." Hon tittar retsamt på killen med det lockiga håret. Harry alltså? Gud va gulligt! Det roade i hans ansikte har försvunnit och han ser sur ut.
"Aww come on Haz!" säger fotografen. Hon tar sedan min hand och säger
"I'm Emma by the way"
"I'm Aurora", säger jag och ler stort.
"Isn't that like sleeping beauty's real name?" inflikar en kille med snaggat hår. Jag hade inte märkt att han stod där förrän nu. Han lägger armarna runt Emma och pussar henne på örsnibben.
"Yes it is", svarar jag blygt.
"Oh my god is she the real sleeping beauty!?" skriker en blond kille plötsligt på skoj. Harry slår till honom på armen, kanske lite väl hårt. Blondinen gnyr tyst. Killarna presenterar sig för mig och Emma säger sedan
"Let's get back to work."
När jag ska fotas med bandet går det bra. Jag ska bara flippa runt lite och le konstant. Jag hjular till och med vid ett tillfälle (thank god för all min cheerleading-träning) och alla jublar. Plötsligt säger Emma
"Harry it feels kinda awkward when you just stand there next to Aurora. Could you just, I don't know, put your arms around her or something?" Jag känner plötsligt en hand mot min arm och sedan hur någon kramar mig bakifrån. Jag slutar andas. Mina sinnen blir på helspänn och jag lägger märke till varenda del av min kropp som nuddar hans. Jag tvingar mig själv att andas normalt och stå stilla fast jag egentligen bara vill dra honom närmre. När Emma slutligen säger
"We're finished for today!" och går fram till oss för att göra high-five, släpper han taget. Han lägger sedan händerna på mina armar och vänder mig mot honom.
"I would give you my number but..." jag suckar. Trodde jag verkligen att Harry, killen som bara träffar tjejer som är galna i honom varje dag, skulle vilja ha mig?
"...since I have to change it constantly I'm asking for yours instead." Inombords skriker jag av glädje. Men ändå tar jag på mig mitt seriösa ansikte och säger bara
"Ok, give me your phone." Jag knappar in mitt nummer och sedan ansluter sig de andra till oss. Emma frågar mig då
"Would you like to hang out with us at the club tonight? The boys are kind of desperate for some partying, now with all the shows they are doing they haven't had time for that in a while. And it would be nice to have a girlfriend around."
"Yeah, I'd love to!" säger jag leende.
 


Känslan när du glider in på klubben, (dem du kommer med har) tiotusen i fickan...

Kapitlet är skrivet av Olivia :)
Xx Emma

Tidigare inlägg