Harrys perspektiv
Jag vrider och vänder mig i sängen. Rösterna kommer närmare. Killarnas och tjejernas stämmor flyter ihop. Ett leende letar sig fram på mina läppar. Jag ligger ensam i min stora king size bed idag. Vanligtvis brukar Olivia ligga bredvid. Lakanet är intrasslat mellan mina ben och min vänstra hand har ett fast grepp om kudden. Täcket går upp till mina axlar och med högra handen håller jag i kanten, rädd att någon - Louis - ska dra av det. Jag stelnar till när jag inser hur nära de är och kisar sömndrucket med ögonen för kolla klockan. Den är 08:47. Snabbt stänger jag ögonlocken igen och låtsas att jag sover. Dörrhandtaget trycks ner och jag rycker till. Som tur är lyckas jag låta bli att öppna ögonen. Deras röster är högre nu och jag kan lätt urskilja vem det är. Niall, Zayn, Liam, Louis, Anna och Olivia. Sängkanten trycks ner lite och innan jag vet ordet av det så viskar Olivia tyst i mitt öra.
"Happy Birthday, Babe." Hennes läppar snuddar vid min kind och jag öppnar långsamt ögonen. Hennes glada ansikte är det första jag ser. Ett stort leende leker på hennes läppar. De där grön-blå ögonen tindrar och hennes bruna, lockiga, långa hår ramar in hennes sminklösa ansikte. Jag ger hennes en sluten kyss på läpparna innan jag lutar mig tillbaka mot sänggaveln.
"Thank you love" Jag släpper blicken från kärleken i mitt liv och tittar på de andra killarna och Anna som står runt sängen. Liam är närmast mig och ger mig ett varmt leende.
"Happy birthday Harry"
"Thank you", får jag knappt fram med min hesa morgon röst. Jag harklar mig.
"This is from me. I didn't really know what you wanted, because you never told me so... Yeah, you can always change it to something else if you don't like it". Liam räcker fram ett lagom stort paket. Jag tittar mig runt i rummet. Alla håller i ett paket förutom Niall. Jag antar att han och Anna köpte något tillsammans, de ska alltid dela hela tiden.
"Lads, you didn't have to get me anything. Really. I-"
"Shut up, Harry. Of course we bought you something. It's your birthday for crying out loud. It's not everyday you turn nineteen, oldie" Louis ger mig ett flin och sätter sig vid min fotända. Jag flyttar in mot mitten av sängen så flera får plats att sitta. Långsamt drar jag in mina långa ben och sätter mig i skräddarställning. Jag drar täcket närmare mig så det täcker mitt skrev, inte för att jag har något problem med att någon ser, men jag är inte så säker på att de vill se så här tidigt på morgonen. Eller någonsin. En bild på mig som strippa dyker upp i mitt huvud och jag flinar samtidigt som jag trycker bort tanken ur mitt huvud. Jag får en eftertänksam blick och kommer på var jag är och vad som händer.
"Lou, you're older than me", svarar jag och lyfter ena ögonbrynet.
"Words, just words", svarar han. Jag sliter blicken från honom och tittar ner mot paketet jag håller i händerna. Jag börjar pilla upp tejpen som är fäst i båda sidorna av pappret. Det är en elegant inslagning. Liam har med andra ord inte slagit in det, vad det nu än är. Paketet har svart papper med ett flertal mörkblåa sidenband. Jag pillar lite med banden innan de glider av och jag drar fram en svart ask med texten: Hugo Boss. Vad har han nu köpt? Jag tar av locket och jag lägger ögonen på ett svart läderskärp. Smidigt lyfter jag upp det ur asken och drar ut det. Lukten av läder når min näsa och jag ler. Skärpet är enkelt, men väldigt snyggt. Helt klart min stil. Jag lyfter blicken och tittar mot Liam.
"Thank you Liam. I really like it and I actually needed a new one." Liams ansikte är glatt och han nickar nöjt. Anna trycker sig förbi Liam och sätter sig bredvid mig. Hon ger mig ett ganska stort paket och jag försöker komma på vad det kan vara för något.
"It's from me and Niall. Hope you like it." Jag tar bort tejpen från den röda kartongens ena sida och öppnar. Jag lutar öppningen mot min hand och ut kommer ett mindre, men tjockt fodral. Jag vänder på det så att jag kan se framsidan. Den blåa texten som täcker övre delen av fodralet är det första jag ser. Mitt leende blir större och jag riktar sedan blicken mot Anna och därefter Niall.
"Thanks lads. I haven't seen this season"
"No problem Harry. It was Anna's idea and we all know how much you love The Family Guy", svarar Niall och lägger handen på Annas axel.
"There's more", säger Anna och placerar handen över Nialls. Nyfiket lyfter jag upp kartongen igen. Jag skakar den lite för att höra vad det kan vara för något. Till min besvikelse så låter det inte så mycket. Innehållet förflyttar sig, men stannar vid öppningen för att inte allt får plats att komma ut. Med lätt hand så tar jag ut det och tar hjälp med andra handen för att veckla ut tygstycket. På den lila t-shirten står det 'Go Big or Go Home'.
"Thank you so much. I love the colour." Annas och Nialls ansikten lyser upp av glädje.

Jag öppnar sedan Zayns paket och efter det, Louis. Av Zayn fick jag en ny aftershave från Calvin Klein. Från Louis fick jag ett par jeans från Acne som jag kollat på ett par gånger, men det har alltid varit något som har kommit i vägen. Fel storlek, glömde plånboken, mamma ringde och så vidare. Olivias paket är det enda som är kvar nu. Hon räcker fram ett kuvert med en stor rosett på. Jag öppnar det och drar sedan ut ett kort. På kortets utsida står det ett grönt grattis i skrivstil. Mina fingertoppar glider lätt över texten innan jag nyfiket öppnar kortet och börjar läsa texten.

Happy Birthday Harry!
In week eight you, me, Anna, Andy, Beizz and the lads are going on a vacation. Everything is settled and you just have to pack your bag.
It's a surprise where we are going, but I can tell you we are going to ski.
I wish you the best birthday ever! 

- Love Olivia

Jag läser texten ännu en gång till. Ska vi åka skidor? Det var inte igår det. Gud vad kul! Jag kan inte ens komma ihåg senaste gången jag åkte. Runt texten är det dekorerat med hjärtan, ballonger och till och med ett litet paket. Så typiskt Olivia att rita sådana. Jag tittar nyfiket upp på henne och hon bär ett nervöst leende.
"Do you like it?" Frågar hon. Skojar hon med mig? Jag drar henne närmare mig så hon nästan sitter i mitt knä.
"Like it? I love it. Can't wait to week eight, but you do realise that everyone else are on holiday that week right? Okay, not everyone, but some parts of Great Britain and I also happen to know that south Sweden have holidays that week. And you know how crazy the swedish fans are. I'm not so sure about the rest to the world."
"I know, but Anna and I have to work week seven and nine so that's why we took eight."
"Okay. I'm sure it's going to be great. Thank you", säger jag till Olivia. Jag ger henne en kyss på kinden innan jag lyfter blicken och ler mot de andra. Alla tittar på mig förutom Zayn som precis tagit upp mobilen ur jeansfickan.
"Thanks lads. I love all of the gifts" Snabbt får jag svar från dem alla, till och med Zayn som har lagt ner mobilen nu.
"Got your lover on the phone, Zayn?" Frågar jag retsamt. Zayn flinar.
"Nah, just Mays. By the way is it weird if she comes tonight? I know it's your birthday party and all, but I kind of want her to be there..." Mays hit och Mays dit, det är allt jag har hört honom säga de senaste dagarna. Man ser att han gillar henne, jag vet bara inte om det är kärlek eller inte. Jag irriterar mig på henne, inte vet jag varför än, jag har bara fått en känsla. Och jag tycker verkligen inte om den. Jag spänner käken och tvingar fram ett stelt leende.
"Yeah, sure why not. The more people the better, right?" Zayn ler och nickar.
"Thanks mate. It's gonna be wicked tonight"

Olivias perspektiv
Festen har hållit på en och en halv timme redan. Det är bara Harrys närmaste som är här, men det är ändå många jag inte känner igen. Jag är inte direkt insatt i hans kompisar från Cheshire. Allt jag vet är att det var ett par tjejer och att han inte hade så många killkompisar. Jag tittar ut över vardagsrummet. Från hallen är vardagsrummet två trappsteg ner och köket på vänster sida ihopsatt med vardagsrummet fast två trappsteg upp. Mitt i köket står en stor köksö. På den står det en massa olika sorters spritflaskor vilka jag inte ens känner igen hälften av. Det står också mat där samt på arbetsbänkarna som är på båda sidorna av vasken. I själva vardagsrummet är det inte mycket. En soffgrupp i svart skinn, en 72 tums tv och ett soffbord. Väggarna är täckta av tavlor, mest modern konst, som man inte har en aning vad det ska föreställa. Och så klart en massa folk som Harry känner. De flesta är i hans ålder, men vissa är mer i min. Harry fyllde nitton idag, medan jag fyller tjugotre i maj. Den nittonde för att vara exakt, haha. Jag drar ner min klänning lite. Den är svart med guldfärgade paljetter slumpmässigt utsatta. Mitt hår är lagt i en mittbena och ligger platt över mina axlar. Dagen till ära plattade jag det. Till klänningen har jag ett par svarta lackpumps med en hög platå och likaså en lång klack. Mitt guldhjärta hänger som vanligt runt min hals. Harry står vid skåpet bredvid tv:n och fixar med musiken. Han sätter på en annan låt och skruvar upp volymen. Jag följer honom med blicken när han går och sätter sig i soffan igen. Jag vänder mig om och styr stegen mot köksön. Det kändes skumt att kolla på Harry så. Jag vet att jag kan lita på honom. Själv skulle jag tycka det var läskigt om han övervakade varje steg jag tog. Väl framme vid bordet tar jag ett nytt glas och fyller halva glaset med en genomskinlig vätska.
"Hi!" Jag hoppar till och tappar nästan flaskan. Jag snurrar ett halvt varv och står ansikte mot ansikte med Niall.
"Oh my god Niall! You scared the hell out of me! Don't you dare do that agin." Niall brister ut i skratt och jag klarar inte av att låta bli att skratta själv.
"Haha. You should have seen your face. You were like..." Han gör en min och skrattar ännu mer. Medan han skrattar ser jag Anna komma bakom honom. Hon sätter fingret framför läpparna medan hon tippar fram på tå så att han inte ska höra hennes klackar. Det skulle nog ändå vara omöjligt för musiken är rätt så hög. Man kan dock ändå prata i normal samtalston och höra varandra. De är så söta tillsammans.. Medan jag ser hur Anna sätter händerna framför Nialls ögon, vänder honom om och kysser honom mjukt på läpparna ringer plötsligt en varningsklocka. Var är Harry och vad håller han på med?

Nu sätter Anna händerna i sidorna på Niall. Han hoppar till och gör en förskräckt min. Jag väcks ur mina tankar och brister ut i skratt. Sedan höjer jag handen för att göra high five med Anna. Hon smäller ihop våra händer medan hon håller sin andra hand över munnen för att dämpa sitt skratt. Niall ger henne en sur min innan han drar in henne i sin famn. Jag vänder blicken ifrån dem och låter den svepa över rummet. Den stannar vid trappan som leder upp och jag hinner precis se Zayn och en brunett med leopardmönstrade stilettklackar komma gående, hand i hand, nerför de sista trappstegen. Hon vänder ansiktet bort från Zayn, men jag kan inte se hela hennes ansikte. Hon bär en vit klänning med axelband som går korsat över ryggen. Hon ser väldigt söt ut. Med klackarna på är hon lite längre än Zayn. Platån är nog runt fyra-fem centimeter hög och klacken runt tolv. Inte konstigt att hon är längre än honom med DEM skorna. Zayn lyfter upp huvudet och han har ett stort leende på läpparna. Han säger något som får hennes att skratta. De ser väldigt glada ut, båda två.

Mays perspektiv
Jag går ner för trappan tillsammans med Zayn. Han visade mig just övervåningen och jag måste erkänna att jag först inte trodde honom när han i söndags sa att Harrys garderob var större än hans egen. Men det var den. Min är ändå störst, men för att vara killar är jag imponerad över hur mycket kläder de har.
"Don't tell anyone I showed you his closet. He's a bit ashamed, but secretly he loves it. I found him one day sleeping on the rug", säger han lågt, så att bara jag kan höra. Jag lutar bak huvudet och skrattar högt. Du måste skoja med mig. Jag slår till Zayn löst på armen på skoj och ett flin leker nu på mina läppar. Vi fortsätter ut i vardagsrummet och jag låter blicken vandra. Jag försöker hitta någon jag känner eller i alla fall känner igen. Var är Kate? Zayn lägger armen runt min midja och lutar sig mot mig. Jag känner hans varma andedräkt som luktar cigarett och mint.
"Anna, Niall and Olivia are over there", säger han tyst och lyfter handen och pekar diskret. Jag följer hans finger och ser dem stå vid köksön. Anna och Niall står och håller om varandra, men Olivia ser lite frånvarande ut. Man kan nästan missta glansen i hennes ögon för tårar. Hon tittar åt vänster och jag följer hennes blick. Ett hastigt andetag slinker ur min mun och mina ögon vidgas. Jag tar mig ur Zayns grepp, beredd att gå iväg. Men han fattar tag i mig igen och jag tvingas vända mig om. Han ser frågande ut men jag hinner inte nu, hinner inte förklara. Släpp mig! tänker jag och ger honom en argsint blick. Han släpper mig på direkten och jag går bestämt fram till soffan där Harry sitter. På vägen dit så kastar jag ett öga på Olivia som står med spända käkar och blinkar bort tårarna. Herregud. Jag är så generad. Väl framme vid soffan så tar jag ett hårt grepp om armen på, min så kallade kompis. Jag rycker hårt upp henne ur Harrys knä och hon ställer sig på vingliga ben.
"What the hell, Kate!?" Skriker jag och tar ett hårt grepp om hennes axel.
"That's Olivias boyfriend! Are you crazy?!" Skriker jag och pekar sedan på Olivia som har vänta sig om och börjat gå iväg. Sedan pekar jag på Harry som chockat sitter kvar i soffan. Kate ryggar tillbaka och tittar på mig med en ledsen min. Jag flyttar handen från hennes axel ner till mitten av ryggen och för henne ut ur rummet. Plötsligt kommer jag på att jag har glömt en sak. Jag vänder mig om och ger Harry en ursäktande blick.
"I'm so sorry Harry. This is totally my fault. I shouldn't have brought Kate.", säger jag och gör en bekymrad min. Varför tog jag Kate med mig? Jag vet att hon alltid får i sig för mycket dricka, men hon brukar aldrig, aldrig förnedra mig. Kate och jag står varandra nära. Hon är faktiskt den enda kompisen jag har kvar sedan skolan. Långsamt började jag tappa allt fler och fler kompisar när pappa började hjälpa mig. Många timmar i studion. Och när jag inte var där så var jag hemma och pluggade eller så tränade jag. Aldrig en lugn dag. De enda gångerna vi pratade utan att det var på sms var i skolan. Tillslut stod kompisarna helt enkelt inte ut med mig längre. De krävde mer av mig och tillslut så stod jag kvar själv med Kate. Jag ångrar verkligen att jag inte gjorde något åt det. Att jag inte kämpade för vänskap, men som pappa sa: "musikkarriär eller kompisar? Chansen för att få en bra musikkarriär kan försvinna, men vänner kommer och går och bara de bästa står kvar vid din sida. Du måste hitta nya som kommer att stötta dig och förstå att du inte alltid kan ses för att du jobbar. De kan inte kräva så mycket av dig och inte bli avundsjuka för att din karriär går bra." Jag vill så gärna tro på hans ord, men det är inte så enkelt. Numera är jag känslig för nära relationer. Paparazzin och fejkvänner gör mig galen. Jag vill inte dela med mig av allting. Jag kan inte. Det finns inte en chans i världen att jag skulle dela tandborste med någon. Eller att jag skulle låna ut ett par av min älskade skor.
"And Harry?" Han lyfter upp huvudet och jag ser i hela hans ansikte att han är nedstämd. Hans ögon stirrar tomt ut i luften som om han nyss förstått vad som händer. Han sväljer hårt flera gånger för att hindra gråten som ser ut att hota med att tränga fram. Stackarn. Hans ögon är stora och lite glansiga.
"Happy Birthday. I'd like to give my gift personally, but I gotta go. Zayn will give it to you. I hope you'll like it." Han nickar stumt och drar sedan handen genom håret för att få upp lockarna som fallit ner.
"Thanks, Mays", säger han och jag nickar kort innan jag för ut Kate till hallen. Jag märker först nu att alla glor. Skamsen går jag med svansen mellan benen ut i hallen. Jag känner blickarna som bränner som hål i ryggen. Hårdhänt rycker jag ner Kates vinterkappa från galgen och ger den till henne utan att säga ett enda ord. Jag tar sedan ner min röda miu miu kappa och sätter på mig den. Varsamt knäpper jag de stora knapparna och lyfter håret som kommit innanför jackan.
"Mays?" Jag vänder mig snabbt om och ser Zayn stå osäkert och titta på mig.
"Do you need a ride home?" säger han försiktigt med medlidande i blicken.
"No thank you. I'll just get a cab. Thank you anyway Zayn." Jag ger honom en kram och sedan en puss på kinden för att visa att jag uppskattar det. Jag går mot dörren och drar med mig Kate som nästan snubblar på sina egna klackar. Nu håller hon iallafall käften.
"Text me later, ok?" Frågar jag med handen på handtaget.
"Yeah, sure. See you later Mays", svarar han och höjer handen. Jag drar med mig Kate ut ur dörren och den råa kylan omfamnar oss direkt.

Olivias perspektiv
Mina ögon är fästa på Harry och jag gör allt i min makt för att inte rycka tag i hans lockar och skrika honom rakt i ansiktet. Hur kan han göra så här mot mig?! Jag älskar honom så jäkla mycket och lägger ner all min kraft för att få honom att le, för att få vårt förhållande att funka. Vi båda jobbar mycket, men jag försöker alltid hitta tid till att träffas. Jag lossar min knutna näve och vänder på klacken. Utan att knuffa någon tränger jag mig igenom folkmassan som är i vardagsrummet. Jag går upp för de två trappstegen och tar ner min jacka från hängaren innan jag trycker ner handtaget på ytterdörren.
"Olivia, wait!" Jag vänder mig kvickt om och ser Harry komma springandes. Med snabba rörelser öppnar jag dörren. Jag vill ut. Nu. Jag klarar inte av att se honom. Min hals är tjock och mitt hjärta värker. Harry kommer fram till mig och sätter sin hand över min. Han smäller igen dörren. Jag drar snabbt bort min hand från handtaget. Jag blundar och sväljer hårt. När jag långsamt öppnar ögonen ser jag honom framför mig. I vanliga fall så skulle jag aldrig klarat av att se honom så här. Hans ögon är stora och han ser hjälplös ut. Som ett litet barn som just slagit sig. Han är på gränsen till tårar, men inte en enda faller ner.
"I-i can explain", försöker han.
"Explain what Harry? She just 'happened' to be in your lap, kissing you all over your face? Or that her hands were basically in your pants? What do you want to explain? TELL ME WHAT HARRY?" Harrys ansikte faller och han stänger munnen igen. Han tittar sig besvärat sig omkring. Mina ögon är fäst på honom, men han får inte ut ett enda ord i en form av förklaring.
"Well, that's what I thought", snäser jag och rycker ner handtaget. Jag går med snabba steg ut och smäller sedan igen ytterdörren efter mig. Mitt hjärta har slitits ut ur mitt bröst och jag skriker nästan av smärta. En ensam tår åker ner för min kind. Irriterat torkar jag bort den. Han är inte värd mina tårar.

Kapitel sjuuuu! Weihop! kommentara vad ni tycker. Även på förra inlägget :) 

xx Emma