"Aww babe." jag stryker henne över kinden. Då klingar en klocka i mitt huvud och jag påminns om kvällens händelser. Ryktena kring Zayn och Mays på Twitter. Mays förnekande. Zayn-upptagen hela kvällen imorgon. Mays-även hon upptagen hela kvällen imorgon. Jag får en rynka mellan ögonen och frågar Bea:
"Why couldn't she come to practise tomorrow?"
"She wouldn't say." svarar Bea tyst.
Jag lägger pannan i handen och skakar på huvudet.

---

Det är Lördag kväll. Jag ligger i min säng och tittar upp i taket. Mina händer vilar på min mage. Jag önskar att jag kunde säga att det är skönt med en slapp lördag för omväxlings skull. Men det kan jag inte. De senaste helgerna har jag stannat hemma, ensam. Om jag åtminstone hade haft en tjej. Olivia dyker upp i mitt huvud igen och jag lägger en kudde över ansiktet. Nej Liam. Du får inte göra såhär mot dig själv. Jag reser mig sömndrucket upp och drar handen genom håret. Frisk luft är vad jag behöver. Över mina randiga boxers drar jag de mörkblåa jeansen från Abercrombie. Jag tittar ner på min svarta, aningen skrynkliga t-shirt, men bestämmer att den får duga. Jag ska inte ta en lång promenad och solen har faktiskt stått på himlen hela dagen. Precis innan jag går ut upptäcker jag att klockan är tio. På kvällen. Shit. Tiden gick fort. Nog bäst att jag tar jackan ändå, tänker jag. Jag öppnar dörren och stannar upp mitt i rörelsen. Utanför min dörr står Harry, vid sin lägenhet, med Olivia. De grovhånglar. Jag tänker precis vända på klacken, jag klarar inte av att se dem tillsammans, inte nu; när jag hör att Harry säger "Hey Liam!" Jag möter hans blick och ser att han är onykter. Olivia verkar också vara det för hon står och fnittrar smått. Harrys armar håller ett stadigt tag om hennes midja.

"Home alone again, huh?" säger han. Jag ger honom en sårad blick.

"Sorry Liam, we won't disturb. Hope you don't mind me hanging out with my girl this time. We can hang another day bro." sluddrar Harry.

"You might be hearing some noise from our room tonight though.." Tillägger han med ett stor fylloflin. Olivia skrattar generat. Harry vänder blicken till henne och kysser henne. Han ser nöjd ut. Mitt hjärta värker.

"Good bye now." får jag ur mig innan jag smäller igen dörren. Jag sjunker ihop på golvet.

 

 

 

Jag granskar min spegelbild och suckar. Därefter kastar jag ett öga på den lilla rosa väckarklockan bredvid sängen och ser att den är tre. Om en halvtimme ska jag träffa Zayn. Och Liam. Jag känner ett skratt tränga fram ur min strupe. Dem är schyssta och så, visst, men jag känner inte dem så bra. Zayn är sexig, farlig, mysig och barnslig. Men är han min typ? Jag känner att det kan komma att uppstå en pinsam stämning mellan oss i eftermiddag efter vad som hände.. Det kommer att bli...minst sagt annorlunda. Jag vet inte hur det kommer att vara för Liam heller då Zayn definitivt kommer att försöka med något. Stackars Liam. Ingen tjej! Han som är så gullig borde ju verkligen ha flickvän. Kanske kunde jag fixa ihop honom med någon. Fast han verkar vara nöjd med att vara singel. Jag biter mig i läppen och funderar. Sedan kommer jag på att jag har ont om tid. Jag tar upp min mobil och sätter på Avicii's seek bromance (ja jag gillar den killens musik, okej?). Av ren vana börjar jag sjunga med samtidigt som jag putar med läpparna åt spegeln för att sätta på läppglans.

Jag tar upp min bruna ögonbrynspenna och börjar forma de perfekta brynen.

Mina kinder sugs in och jag lägger bronser för att fejka höga kindben och en solkysst hud.

Jag höjer hakan, öppnar munnen och tar jag upp mascaraborsten. Mina fransar förlängs betydligt.

Jag slänger med håret så att det landar på min högra axel och borstar igenom det.

Jag tittar flörtigt mot spegeln och avfyrar ett sexigt leende.

I WILL GET TO YOU THE LOVE YOU SEEK AND MOOORE!! skriker jag med i refrängen.

SO WHAT ARE YOU WAITING FOR?

Jag sträcker upp händerna och blinkar mot spegeln. Jag börjar skratta åt mig själv och stegar fram till min skogarderob. Ångest! Skorna säger mycket om en människa och jag vet inte vad jag vill ge för intryck. Jag tar tillslut upp ett par skinnboots i konjakbrunt läder som jag köpte vintage inför glastonbury festivalen förra året. Classy, inte trashy och lagom chill på samma gång. Jag drar sedan på mig mina tajta ljublåa jeans och mitt vita volanglinne från abercrombie. Burken med flourtabletter blir min räddare i nöden för jag hinner verkligen inte borsta tänderna. Jag sätter på mig min svarta barbour-jacka och mörk-chokladbruna mössa från HPI innan jag slänger igen dörren och börjar småspringa ner för trapporna. 

 

****

 

Jag ser det redan på långt håll. Paparazzin har omringat hela Caféet. Mitt i ett steg stannar jag upp och blir irriterad. Kan man inte fika offentligt utan den jävla paparazzin ska förstöra. Går jag närmre än jag är nu så kommer dem att se mig och följa efter mig. Jag vänder på klacken, tar upp mobilen och ringer Zayn. Han svarar snabbt och säger att han och Liam tagit bakvägen ut från caféet. Vi ska träffas hemma hos honom om tio minuter. Jag vinkar till mig en taxi och sätter mig. Taxichauffören tittar konstigt på mig i backspegeln. Jag orkar inte med detta nu och drar mössan längre ner över huvudet.

"To Hajd Pawk pliiis, ey" säger jag med en väldigt dåligt fejkad skotsk dialekt. Allt för att han inte ska tro att jag är 'Mays Fender, more known as YJL.

 

****

 

Jag knuffar ner Liam i soffan och tar ett hårt tag i hans krage. Han skrattar.

"You bastard! You're cheating! I know it, you're cheating! How can you win over me in Mario kart?! This is the only game I'm good in and you win this too?" Jag släpper taget och sjunker ihop. Jag är så himla irriterad på Liam. Han vinner hela tiden och bara skrattar åt mig när jag blir förbannad. Vilket gör mig ännu mer förbannad. Jag går bort till Zayn och tar upp en pizzabit ur kartongen framför honom. Fumlar med biten som är svår att ta upp med mina franskmanikyrerade lösnaglar. Zayn tar ett steg närmare mig och tar biten ur mina fingrar. Han håller den framför min mun och drar sedan retsamt biten närmare sin mun.

"Come on. Eat it." Han flinar. Jag får en kaxig glimt i ögat och tar en liten tugga. Han ser nöjt på mig. Men jag är faktiskt hungrig och drar biten ur hans händer. Jag trycker sedan in den i munnen och njuter av den smälta osten, varma brödet och skinkan. Mitt ansikte formar njutbara grimaser och jag säger "Mmmmmmmm" bara för att reta Zayn. Han trycker själv in en bit i munnen och ler.

"I hate that I lost against you today" säger han. Jag vet att han lät mig vinna vilket jag nästan tycker är avtändande. Vilken mes liksom.

"Yeah like you didn't let me win." Han försöker att se oskyldig ut. Det går inte bra och båda brister ut i skratt. Jag känner mig väldigt trött och gäspar stort. Liam ropar inifrån vardagsrummet.

"Come on Mays, one more game." Jag hör kaxigheten i hans röst och säger irriterat "No actually I'm very tired and I think that I'll go home now." Liam kommer gående och lutar sig mot dörröppningen.

"I'll go with you." Jag suckar.

"Sure, whatever." säger jag. Jag vill bara hem.

 

****

 

"So here is where you live? It's so close to Zayn!" utbrister jag.

"Yes, I know. And it's even closer to Harry unfortunately." svarar Liam och skrapar med foten i marken. Nu hänger jag inte med på noterna.

"Wait, what do you mean 'unfortunately'?" Liam får något ledset i blicken men skakar bara på huvudet.

"Nothing, I'm drunk. You should go home."

"Liam we took one beer each, what the hell are you talking about?" jag lägger armarna i kors över bröstet men tar genast bort dem igen när jag ser Liams min.

"Are you ok?" jag har visserligen inte känt Liam länge men han har alltid verkat så glad och positiv.

"Go home Mays." han vänder bort ansiktet. Jag tar Liam i armen och drar med honom till dörröppningen.

"Give me your key." säger jag med beslutsamhet i rösten. Liam ser förvånad ut men hans ögon är fortfarande våta av tårar. "

Give me your key Liam. I'm not going to leave you like this." Han fiskar upp nyckeln ur fickan och räcker den till mig. När vi kommit fram till dörren till hans lägenhet kan han inte stoppa gråten längre och jag ser tårarna rinna nerför hans kinder. Liams händer försöker frustrerat torka bort dem och jag omfamnar honom. Han stelnar till men kramar sedan tillbaka. Jag känner hans små hulkningar och snabba andetag mot min axel. Vi står där länge och omvärlden försvinner. När jag slutligen känner att hans varma ryggtavla har slutat skaka förflyttas jag tillbaka till verkligheten och släpper tafatt taget. Jag tappar plötsligt mitt vanliga självförtroende och tittar ner i marken. Vi står tysta i några sekunder utan att jag tittar på honom. Sedan inser jag att jag har hans nyckel och måste ta tag i detta. Jag vill inte se Liam såhär. Diskret tar jag och sätter nyckeln i låset. Sedan vrider jag om och öppnar dörren. Jag möts av ett vanligt hem. Skorna i hallen står lite huller om buller men det finns ändå en ordning i det hela. Jag stannar till och Liam börjar gå in i lägenheten. Tyst och stilla går jag efter honom. Vi kommer in i ett vardagsrum. Ett vardagsrum som innehåller en stor och mysig mörkblå ryamatta, en svart skinnsoffa, ett TV-bord i silver med en platt Bang & Olufsen TV på och i bortre hörnet av rummet står en stor dubbelsäng med Lexington sängkläder. Jaha, han sover här också tydligen. Så detta är ett sovdagsrum? Okej det lät fel. Jag fnittrar till. Liam ser sårad ut. "Oh, no I wasn't laughing at you or anything, I was just laughing at myself. You see, I thought this was a livingroom and then I saw your bed. So I thought to myself should I call this bedvingroom? I know that my humor is terrible.." jag tittar generat ner men när jag tittar upp ser jag att Liam ler. Jag ler tillbaka. Därefter går jag långsamt fram till mitten av rummet medan jag ser mig omkring. Jag stryker fingrarna över den mörkblåa mattan mellan soffan och TV:n och sätter mig ner.

"Liam, sit down." Jag klappar bredvid mig på mattan med handen.

"Tell me. I am here for you Liam." Hans mörkbruna ögon möter mina och jag håller kvar hans blick.

"Mays, we don't... I mean we've just met.." Jag avbryter honom.

"Then what are we waiting for? Let's get to know each other. I like you Liam, you're funny and seem like a good friend. I want to help you." Liam tittar ner.

"There's this girl.." han blir tyst. "And..?" frågar jag försiktigt. Han tvekar..

"I really, really like her but I didn't really had a chance to tell her that until it was too late. I am such a coward. She deserves better than me anyway." Jag ser smärtan i hans ögon. Den smärtan känner även jag nu. Ä"Don't say that! You are you, and you are a beautiful person. It was her loss and it's you who deserve better. Okay Liam, never say that!"

"You don't know how it hurts Mays! Every time I see her with him, I think of what we could've been together. I truly love her. She is beautiful and he is a real heartbreaker. I don't want her to get hurt." säger han medan ögonen tåras.

"I'll get you a new girlfriend." säger jag plötsligt, väldigt beslutsamt. Jag spänner käken.

"Mays.." han ser lidande på mig.

"I am going to fix you up with a girl. It's as simple as that. One thing you should know about me is that once I've made a decision, I won't change my mind." Jag tänker fixa det här.

 

 

Äntligen är kapitel fem här. 

xx Emma skrivet av Olivia.