Everything You Do - Kapitl 9

 
 
 
 Previusly: Jag tittar på skärmen i ett försök i att se hur många sekunder det är kvar. Sju sekunder tydligen. Jag lyfter upp mobilen lite så att man kan se mig och de andra i speglarna.

"Bye Keek!" Säger jag och känner att Steff saktar ner farten mer och mer. När han sätter ner mig mår jag illa men skrattar ändå.


 
 

"So, the single will be released on iTunes on Saturday?" Frågar jag förvirrat. Sarah suckar och skakar på huvudet.
"No you have to record it first, Mays and do a music video. You have to be in the studio in..." Hon lyfter armen så att hon kan ta en titt på sitt armbandsur.
"... Now. Off you go!" Säger hon och jag reser mig direkt ur stolen. Snabbt sätter jag på mig min jacka från Lexington i beige, min handväska från Michael Kros i svart skinn och små joggar sedan ut ur byggnaden. Solen skiner idag och snön har smält bort. Det är betydligt varmare idag än det har varit de närmsta dagarna så därför tog jag en tunnare jacka över min mörkblåa superdry hood tröja. Till det har jag ett par svarta jeans från Abercrombie & Fitch och på mina rosa höga Uggs. Med blicken söker jag efter min silvrig Audi A5 och styr sedan stegen mot den. Jag låser upp bilen, hoppar in och lägger min väska i passagerarsätet. Motorn går i gång och jag kör genom Londons gator till studion. Min telefon börjar att ringa och jag släpper blicken från vägen. Är det värt att svara? Innan jag hinner bestämma mig så slutar det att ringa. Undra vem det var egentligen? Jag funderar inte mer på det utan koncentrerar mig på vägen och sjunger med till radion. Väl framme vid studion så parkerar jag och kliver sedan ur bilen. Ingen vet att jag spelar in här, mer än killarna jag jobbar med. Jag ska till USA senare och jobba med några andra så detta är bara en liten del i projektet. Jag har flugit ut Carl Falk som är en av de svenska killarna jag jobbar med. Riktigt schysst kille och ett geni när det gäller låt texter. Han var med och skrev Automatic och min andra singel som heter Starships som ska spelas in idag och några andra låtar vars namn jag inte kommer ihåg.

Jag sätter foten in i allrummet och allas blickar vänds mot mig. Den första som reagerar är Cliff som är producenten. Han drar in mig i en kram och frågar direkt om jag mår bra. Cliff vill alltid det bästa med en. Han bryr sig mycket och välkomnar en direkt till hans familj. Väldigt godhjärtad med andra ord. Jag hälsar på resten av mina kollegor och sedan börjar vi direkt med att lyssna på låtarna. De första vi lyssnar på är Carls låtar han skrev med Rami Yacoub och några andra bland annat Dean Esther. Jag lyssnar uppmärksamt på låtarna.
"I like number two and three. It's so much me in the songs. The rhythm and lyrics. Love it", säger jag leende.
"Great. I also thought you'd like those two", svarar Carl. Egentligen är det rätt så tramsigt att vi pratar engelska när vi båda kan svenska, men det är ju inte bara vi här utan det finns flera stycken som ska förstå vad vi snackar om.
"In the second verse in the song number two" Jag gör en konstpaus för att hitta rätt ord.
"Is there a possibility that we can change some words? I don't mean to be rude." Frågar jag och gestikulerar.
"Yeah, of course. I was thing about it also, but I wanted to hear your opinion first before we started to change the lyrics." Vi börjar markera några ord och fyller på några andra. Jag sjunger och rappar texten för att höra hur det låter. Vi sitter i flera timmar och arbetar med texten. Det slutar med att vi ändrar liten text på den andra låten och på Starships också. Vi lägger till musiken till Starships och det hela blir mycket maffigare. Jag går in i båset och sätter på mig hörlurarna. Cliff knackar på rutan och jag fäller ner hörlurarna.
"This is going to be a big hit, Mays", säger han och smilar.

***

"Finally!" Säger Sarah när jag kommer ut ur mitt sovrum. "That took you long enough"
"Haha very funny Sarah. I'm a girl just like you. We take our time to get ready."
"Okay you win", säger hon.
"So I and two guys from your security team will fly with you. We are leaving Heathrow at six am." Jag stönar högt vilket leder till att hon tappar tråden.
"Six am. Are you kidding? Then it's not even worth to go to sleep."
"We have to leave so early 'cuz we don't want so many fans there so you guys can't get mobbed.
"You guys? Who is flying with me? Besides you and security"
"Liam Payne and Zayn Malik from One Direction."
"Oh" Är allt jag får ut. "Where are they going?" Frågar jag nyfiket, inte det minsta irriterad på att vi flyger tillsammans till USA. Det brukar bli så långtråkigt när halva resan har gått då nästan alla har somnat och någon alltid ska klaga på att man måste vara tyst.
"Ibiza" Jag sätter nästan mitt eget saliv i halsen.
"Pardon?" Säger jag och rynkar pannan.
"Ibiza. You do know which country it is in, right?" Säger hon retligt och får ett slugt leende på läpparna. Jag ignorerar hennes fråga och sträcker på mig.
"Why can't they fly with someone else?"
"Simon decided it, ask him if you want an answer."
"What 'bout LA and the interview?" frågar jag och lägger armarna i kors över bröstet. Jag har tränat jättehårt för att få musiken och dansen att funka tillsammans, till vilken nytta egentligen?
"Yeah, about that. We were forced to canceled", säger hon och kliar sig i nacken.
"What?!" Utbrister jag. Hon måste skoja med mig!
"But! Look at the bright side of this: now you can have some days off. Go sunbathing, chill-"
"What about the recording then?" Frågar jag otåligt. Om jag inte för spela in så kommer jag bli sur. Jag har jobbat så hårt med att skriva låtar. Jag hade fyra intensiva veckor innan jag åkte till Sverige över julen. Långa arbetspass och nästan aldrig paus. Det har helt okej i början sedan blev det också på helgerna. Så fort jag kom hem så sov jag så länge som jag var tillåten innan jag skulle till studion igen. Fansen fick sedan reda på vilken studio och började att blockera hela byggnaden. Det gick knappt att komma in ännu mindre ut, så vi var tvungna att byta. Vilket leder till stället jag spelar in nu. Det är inte så långt ifrån mitt hus - vilket är ett plus - och betyder att jag inte behöver gå upp tidigare än vad jag brukar. Att sova länge är det bästa som finns och jag sover gärna till efter 11-12 på förmiddagen. Kanske kör jag ett träningspass senare på kvällen? Låter precis som en dag alla á Mays.
"You'll be recording some tracks but not as much as we planned." Hon lägger en hand på min axel och stryker den mjukt. "You need some time off, Mays. You worked really hard before the trip to Sweden. See it as a sign", säger hon och ger mig en sista beröring innan jag tar bort hennes hand. Jag vänder på klacken och går in i mitt sovrum igen. Dörren smäller igen efter mig och tavlorna slår mot väggen. Jag hör hur Sarah suckar till utanför dörren. Hon visste att jag skulle bli sur för detta, men varför lät hon det hända då? Fast.. semester låter inte så dåligt. Men jag har redan haft tre dagar ledigt?


Sarah lämnade för någon timme sedan. Hon vet att det är bättre att låta mig vara när jag är sur så jag kan lugna ner mig lite. Det har jag inte. Hur kunde hon låt mig tro att jag skulle få uppträda och sedan bara ställa in det utan att berätta för mig först? Jag tar av mig kläderna och går in sedan i min Walk-in closet och sätter på mig träningskläder. Rosa tröja och svarta löparbyxor från Rönnisch. Jag tar ner min träningsväska från kroken och går ner för stentrappan. Jag kommer direkt till hallen och tar på mig mina vita Converse. En äldre jacka åker på från North Face istället för Lexington jackan och sedan går jag ut genom dörren. Jag hoppar ännu en gång in i min Audi och backar ut från uppfarten. Till min förvåning så börjar det ringa och jag börjar rota i min väska i jakt på min vita iPhone 5. Stressat svarar jag och klämmer fast telefonen mellan axeln och kinden.
"Hello?" Säger jag tveksamt.
"Hi Beautiful" säger en mörk stämma. Personen måste ha gjort till rösten för jag känner inte alls igen det. Jag letar igenom minnet efter vem det kan vara. Mina trådar går ihop och jag vet precis vem det är. Ett stort leende pryder nu mina läppar
"Hi Justin! What's up?" Frågar jag medan jag saktar in för ett rö' ljus.
"Not much, just wanted to hear your voice. I miss you" Vad sött. Han saknar mig.
"Biebs, are we getting a bit emotional?" Frågar jag skämtsamt. "I miss you too", lägger jag till och gasar. Han skrattar torrt, men jag kan höra att något inte är som det ska.
"Everything OK?"
"Yeah, why would'nt it be?"
"You tell me", säger jag och svänger in på parkeringen.
"You win. Nothing's right right now. Everything messed up and I really need a girls advice."
"What happened?" Jag stannar bilen, men låter bilen förbli på så att värmen inte försvinner.
"Selena and I broke up two days ago." Jag stannar upp i min rörelse. Det hade jag inte trott, ännu mindre kunnat gissa.
"So you want an advice on how to get her back", säger jag beslutsamt.
"No, not really", svarar han med skuld i rösten
"Oh", är allt jag får ut. Jag som trodde han älskade henne. Älskade
"But, I thought-"
"I didn't really love her. We just- I can't explain it." Han tystnar och jag inser att man inte vill prata om henne längre.
"So the advice? What is it 'bout?"
"Yeah, right. Can you come to the US?"
"That's not an advice", svarar jag.
"I guess not, but please, I need someone to talk to who isn't a guy" Han låter stressad på rösten. Är han okej?
"I can't. I'm working on my album.
"Please", säger han ynkligt.
"Damn it", mumlar jag för mig själv och lägger handen för ögonen. "I'm going to Ibiza tomorrow morning. Is there a chance that you can come to me instead?" Frågar jag hoppfullt.
"I don't know", svara han på skakig röst.


Nästa kapitel blir mycket längre 

 


Tidigare inlägg