Ny header

By moi, Olivia. Alla headers vi har gör vi själva förresten. :) Tyckte det var dags för en ny nu! P.S. bilden i detta inlägget är inte hedern utan bara en bild på killarna. :)
 

Kapitel 4 All I ever wanted

VIKTIGT! VIKTIGT! VIKTIGT!
Innan ni läser kapitlet vill jag att ni ska förstå att den riktiga Harry (eller någon av de andra killarna) från one direction inte riktigt är dem skriver om. Jag skriver om en Harry som är med i ett band med Liam, Zayn, Niall och Louis, som heter one direction, visst. Men allt är inte verklighetsbaserat. Alltså, jag ville skriva en historia och det var helt enkelt lättare att ta några kändisar att skriva om än att hitta på helt egna karaktärer, detta är ju ändå min första "fler-kapitel" historia. Jag lånar alltså deras namn och utseende (och inspireras av deras fantastiska musik!) MEN det jag skriver i historien skriver jag efter mina önskemål. Allting jag skriver som är "fakta" om karaktärerna i min historia är inte så säkert riktig fakta utan det har jag hittat på, exempelvis ålder, familj, ursprung osv. Mina karaktärer är alltså endast karaktärer och inte riktiga personer. En mer verklighetsbaserad historia är ju den andra som vi skriver på här på bloggen och det bli ju ändå bra med lite variation. :) Hoppas ni förstår! Här har ni länken till min spelista med låtar som passar till kapitlet.

 

 

 

 

Previously:

"Babe" Jag ser hur hennes ögon tåras upp. Hennes hand lägger sig över min hand och hon flätar in sina fingrar med mina. Åh nej! Fan då! "Liam, I'm not pregnant. I was just messing with you love" Hon brister ut i en skrattattack och begraver ansiktet i min nacke. Vad fan?! Jag tittar surt på Emma som viker sig av skratt och knappt kan andas."Bad joke, bad joke." Är allt jag säger innan jag slumrar till.

 

Kapitel 4
Auroras perspektiv
Jag ligger på rygg i sängen, hans säng, med händerna som håller i min mobil utsträckta framför ansiktet. Mina ben är intrasslade i de vita lakanen som täcker min alltför avklädda kropp. Skype-singalen ljuder plötsligt i hela rummet och Harry spärrar skrämt upp ögonen. Jag fnittrar till. Sedan ser jag att det är Anna som ringer. Mitt hjärta börjar banka fortare. Jag spänner mig i hela kroppen. "Herregud hur ska detta gå?", är allt jag hinner tänka innan jag klickar på den gröna luren. Av misstag råkar jag snudda vid knappen för videosamtal och ser en förbannad Anna torna upp sig på min mobilskärm. Aj då.
"Aurora för helvete var...?!" börjar hon innan hon långsamt vidgar ögonen samtidigt som hon öppnar munnen. Hennes ögonbryn går ihop och hon drar in ett kraftigt andetag.
"Är det... en halvnaken kille i ditt rum?!" Jag inser att Harry är filmad av min kamera då han byter om bakom mig. Snabbt vänder jag mig bort. Fan. Jag suckar.
"Anna, jag.." Orden vill inte komma ut. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min hjärna verkar fortfarande lite frånvarande, jag menar jag har aldrig druckit så mycket som igårkväll. Alltså vem försöker jag lura, jag har inte ens varit full innan. På hemmafesterna mina polare haft så har jag druckit lite cider, max, och på semestern i Ayia Napa lyckades jag lura till mig några tequilas av bartendern. Jag är faktiskt ganska ordentlig när det kommer till alkoholen på fester jämfört med andra i min ålder, tack vare min bror King. Han har varnat mig för all möjlig skit, han är nämligen partykungen själv, särskilt för HB, hembränd sprit. HB kan göra folk blinda och leda till ännu värre saker, så jag har varit försiktig. Men herregud igår var jag verkligen helt borta. Nästan hela kvällen är ett svart hål.
"Var fan har du varit?" Annas arga röst väcker mig ur mina tankar.
"Läraren säger att du är sjukskriven, VAD FAN HAR HÄNT AURORA?" Jag ser nu hur Annas ilska avtar och förvandlas till något annat. Tårar börjar rinna nerför hennes ansikte. "Fattar du hur orolig jag har varit?" Hon tar ett djupt andetag för att få stadga på rösten. "Alla frågar mig hur det är med dig, vad som har hänt. Jag är ju din bästa vän! Men jag kan inte ge dem ett svar för jag vet inte ett skit, inte ett skit, Aurora!"
Konsekvensen av att jag stack är inte något som jag tänkt på, inte förrän nu.
"Förlåt. Fan alltså, förlåt Anna." Min allra bästa vän. Jag bara lämnade henne.
"Jag var bara tvungen att fixa mitt liv igen. Du vet hur mycket Anton betydde för mig." En del av mitt hjärta värker. Jag kämpar mot känslorna som hotar att kväva mig och tar ett djupt andetag.
"Han var en stor del av min vardag, av mig. Jag behövde komma bort. Få perspektiv på saker och ting. Hitta min inre styrka. Och framförallt känna att jag är fri och kan göra vad jag vill, jag behöver inte honom. Han dissar mig nu för att jag inte är den mest populära tjejen på skolan. Men det ska ha få ångra." Jag tar en paus för att jag vet att jag inte kan förklara allt nu. Jag är i Los Angeles och jag vet knappt själv vad jag gör här. Men jag ska försöka glömma allt.
"Allt jag ber dig är att hålla detta samtalet mellan oss hemligt och att du inte, vad som än händer, pratar med mina föräldrar. Du av alla borde förstå mig. Jag är så ledsen Anna men jag måste gå. Jag behöver detta, jag behöver pröva mina vingar och se om jag kan flyga. Älskar dig." Jag saknar henne verkligen. En kort tystnad uppstår och Anna tar ett ansträngt andetag.
"Jag lovar. Vi får höras senare, jag finns alltid här för dig. Och då vill jag höra allt om killen i ditt rum. Puss." Hon ler vagt och jag lägger på. Omtumlad av samtalet lägger jag handen på pannan. Det är tyst i rummet nu. Svagt som en viskning hör jag hans hesa röst.
"Arr? Are you okay?" Harry sätter sig på sängkanten och sängen tyngs ner av hans vikt. Försiktigt söker han min blick och jag känner hur mina ögon börjar vattnas. Jag sväljer. "I-" börjar jag, men tystnar. Han vet inte. Han vet inte vad som har hänt. Varför jag kom hit. Att jag nyss kom hit. Vad jag känner just nu och varför. Jag har nyss träffat honom. Är han bara en re-bound från Anton? Killen som inte ens var min men som jag förlorade ändå? Nej. Harry är den första som fått mig att känna så här. Jag överväldigas av mina tankar. Halsen stockar sig. Jag har så mycket att säga att jag inte lyckas ge ifrån mig ett ljud. Jag biter mig i läppen. Han lägger sig mitt emot mig och våra ögon möts. Han stryker mig lätt över kinden. "You don't know. I wish you did. I wish I'd met you earlier in my life. I wish I could tell you everything so that you would understand but I can't right now. Everything is a mess. I wish we were from the same worlds but you are in this famous band and I'm just.." Han drar in mig i en tät kram. Jag lutar mot hans axel och han håller en beskyddande arm runt mitt huvud. Hans hand masserar mig lätt i min hårbotten. Jag kramar tillbaka, hårt. Mitt hjärta bankar så snabbt i mitt bröst att det nästan kväver mig, allt jag vill är att ha honom nära. Jag andas in hans doft, svag av parfym. Parfymen verkar vagt bekant. Hans andra arm letar sig trevande in under T-shirten jag har på mig och börjar stryka mig långsamt längs min ryggrad. Gåshud bildas på mina armar vid hans lätta beröring.
"We have each other right now and that's all that matters." Andas han hest i mitt öra. Hans röst gör mig galen. Vi ligger tysta och det enda som hörs är våra andetag. Jag känner hans hjärtslag som dunkar hårt under hans bröst. Mina läppar snuddar vid hans fasta, muskulösa armar. Jag blundar hårt och njuter. Jag lyfter lätt huvudet för att kunna betrakta hans ansikte och upptäcker att han redan tittar på mig. Ett leende formas försiktigt på bådas läppar och jag inser hur lycklig jag är i hans famn. Jag biter mig försiktigt i läppen och tar modet till mig. Jag bara måste få veta.
"Harry. Are you always like this?" Han rynkar pannan lätt, får något frånvarande i blicken och fortsätter stryka mig över min nakna rygg. Jag ryser till av hans beröring.
"What do you mean?" frågar han fundersamt.
"Are you always like this to girls? To girls you've just met? This caring and honest?" En tystnad uppstår innan han tar ett djupt andetag och försöker formulera orden på ett bra sätt.
"Honestly I'm not. The last couple of girls I've been with... are models, celebritys or even groupies and we take advantage of each other, if you know what I mean." Han tittar ner på mig och stryker en lockig slinga ur mitt ansikte. Jag ger honom en frågande blick och i hans ögon kan jag se humor blandat med skam.
"We... just... it's no emotions involved. We're just attracted to each other and we go to bed." Rodnaden sprider sig på hans kinder och han tittar skamset bort innan han fortsätter.
"Both of us are avare of that a realationship is to complicated for me and maybe for her too, because of all the fame and fans surrounding us. But we still want love, in one way. With you..." Han tystnar. Jag märker att han tvekar. Försiktigt fuktar han läpparna.
"it's different." Orden kommer ut så tyst att jag nästan inte hör. Jag märker att detta är svårt för honom.
"I care about you, about a girl, for the first time in a really long time. And still I took away something from you that wasn't mine to take, not like that. And you're just a kid. I'm too really, but in this business I've been forced to grow up so fast. I wish that it wouldn't have to be this way, but it is." Hans röst bryts och jag ser hur hans ögon glänser. Jag kan inte hindra mig själv längre. Jag sätter min ena hand runt hans nacke och den andra på hans bröstkorg. Jag pressar mina läppar mot hans, hårt, och för första gången som jag är vid fullt medvetande får jag känna hans tunga mot min. Smaken är salt från tårarna som rinner ner för våra ansikten. Tårarna som, efter för mycket ledsamhet, endast rinner av glädje, ren och skär lycka. Kyssen varar inte så länge. Han stönar när han försiktigt drar sig undan. Han stryker mig över armen innan han reser sig upp.
"I'm just going to take a shower. I'd ask you if you want to join," säger han och ger mig ett retsamt leende. Jag fnyser, sätter mig upp på alla fyra i sängen, sträcker mig fram och slår till honom på armen. "...but we both need some time to think." Jag nickar och följer honom med blicken när han går mot badrummet. Dörren stängs och jag lägger mig ner på rygg i sängen. Jag ler utan att jag har varit medveten om det. Jag drar med fingrarna över läpparna. En av ank-ringsignal får mig att snabbt sätta mig upp på armbågarna. Automatiskt sträcker jag mig efter min mobil, men det är inte jag som har ett inkommande samtal.
"Harry, someone is calling you", ropar jag och väntar på ett svar. Jag sätter mig i skräddarställning och lägger min vita iPhone på nattduksbordet.
"Harry?" Ropar jag igen. Antagligen hörde han mig inte första gången.
"Can you answer? I'll be there in a minute", svarar han och jag hör hur han sätter på vattnet igen. Mina ögon letar efter ljudkällan. Jag lyfter upp hans tajta jeans och tar ut hans mobil, en svart iPhone 5 visar det sig. Utan att titta vem som ringer så svarar jag, jag vill ju inte att personen ska hinna lägga på.
"Harry's phone, it's Aurora", säger jag nervöst och väntar på att någon ska säga något. Tänk så är det en kändis? Eller...Hjälp!, tänk så är det hans mamma? Mitt hjärta börjar slå fortare och jag lyssnar spänt efter att denne någon ska säga något.
"Oh. Eemh. Is Harry there?" Frågar en feminin röst.
"Yes. He's taking a shower. He'll be ready in a minute if you want to wait,... or should I tell him to call you back?
"I'll wait." svarar hon kort. Okej, det måste nog vara viktigt om hon vill vänta på att han ska bli färdig.
"So... I didn't catch your name?"
"Oh, sorry. I'm Emely. And you?" Är detta hans flickvän så dör jag. Jag börjar skrämma upp mig själv nu. Hora. En jävla hora är vad du är. Jag föreställer mig vad folk kommer säga om mig. Jag biter mig hårt i läppen och tränger undan tankarna, jag måste få veta vem hon är.
"Aurora. Emh. This is a bit awkward to ask, but... Are you his girlfriend?" Jag pillar nervöst på mina naglar. Drar av lite nagelack och väntar, skärrad, på vad hon kommer svara. Till min förvåning börjar hon skratta. Högt och länge.
"What?" Frågar jag förvånat.
"Aurora..." Hon stannar upp och skrattar lite till.
"I'm his sister."
"Oh", är allt jag får fram innan rodnaden sprider sig på mina kinder. Pinsamt.
"Sorry", får jag fram.
"Are you his girlfr.." Frågan får mig att hoppa till. Jag? Harrys flickvän? Hjärtat bultar snabbare och jag har ingen aning om vad jag ska svara. Är vi tillsammans?
"Nononono!" Säger jag snabbt i panik.
"We're just friends." I think, tänker jag för mig själv. Vad är Harry och jag egentligen?
"We met yesterday", fortsätter jag.
"Intresting", säger hon fundersamt.
"What? What do you mean?"
"Harry doesn't allow everyone to answer his phone. Especially not someone he met one day ago." Jag ler smått.
"You should feel honored" säger hon lite skämtsamt.
"I do. Tell me something more about him", ber jag henne. Inga broska, Harry.
"Eh, okay. Let me think for a sec." Jag nickar ivrigt, men kommer sedan på att hon inte kan se mig. Det är nog tur det för jag har fortfarande inga byxor på mig. Bara Harrys t-shirt och mina trosor från Victoria's Secret. (Jag hann med lite shopping här i L.A. innan jag gick ut med Emma och killarna!)
"He's a really good chef", säger hon. Jaså? Det ska jag komma ihåg.
"Really? Okay. Something more?" Frågar jag nyfiket, desperat efter att veta mer. En dörr öppnas, jag snurrar ett halvt varv och får se Harry komma ut från badrummet, endast iklädd ett par mjukisbyxor. Jag kan inte låta bli att kolla på hans bara överkropp. En massa tatueringar. Jag beundrar fåglarna över hans bröstkorg, under hans nyckelben. Han kommer fram till mig medan han småler. Jag rodnar.
"Harry just finished. Bye Emely. It was nice talking to you"
"You too. I'm sure I'll see you around. Bye." Jag räcker telefonen till Harry. Han tar den försiktigt ur min hand. Hans fingrar nuddar vid mina och det får mig att hålla andan. Jag drar så diskret jag kan in ett nytt andetag.
"Hello" säger han. Jag beskådar hans ansikte. Han är glad. Hela han lyser av glädje. Han måste verkligen sakna henne. Min blick faller från hans ansikte till fåglarna. Jag lyfter handen och särar lite på fingrarna. Harry hoppar till när mina fingrar nuddar hans hud. Osäkert tar jag bort dem och tar upp ansiktet lite så att jag kan se honom i ögonen. Han nickar som bekräftelse och jag ler svagt som tack. Jag drar långsamt och fjäderlätt med fingertopparna över hans vänstra fågel.
"So beautiful", mumlar jag för mig själv. Jag drar med fingrarna runt konturerna och stannar sedan upp. Harry svara Sarah något, men jag lyssnar inte. Hans tatueringar är fina, men jag gillar fåglarna mest. De är så...fria. Bekymmerslösa, fridfulla och vackra. Jag tar några steg tillbaka och Harry tittar upp på mig.
"Shower", svarar jag och pekar med tummen över axeln. Han nickar och återgår till att prata med sin syster.

Harrys perspektiv
Dörren efter Aurora låser sig och jag står själv kvar i rummet.
"So Aurora, huh?" Säger Emely i telefonen. Väl medveten om att hon precis lämnade mitt sovrum, tydligen.
"Mm", svarar jag. "What about her?"
"Nothing, nothing. She seems nice. When did you meet her?"
"She is. Didn't she tell you? You guys talked quite a while..."
"Emh. She told me you met yesterday, but I wanted to hear it from you."
"Well, yeah, we did. I had a photoshoot with the lads and the model didn't show up so she took her place."
"Aha. Okay, so another model?"
"What's that suppose to mean? Another model?" säger jag förolämpat.
"Come on, I haven't had a serious thing with a single model. And didn't you listen? She is not a model, she just had to act a model this one time."
"Woah, woah, woah. Haha I was just kidding, we all know about your shallow relationship with models. We know that you're not exactly in a relationship with them, you just.."
"Oh shut up." Irriterat drar jag handen genom lockarna, väl medveten om att allt mitt jobb i badrummet att försöka fixa till dem var i onödan.
"Calm down, Harry. You can "date" whoever you want." Säger hon med en skämtsam betoning på date.
"Emely, this time it's not like that." Säger jag tyst.
"I kinda figured." Svarar hon ömt.
"I miss you so much, Emely. It feels like we haven't talked in ages."
"I miss you too, Harry. I know, but I think we skyped two weeks ago, didn't we?"
"I don't even know. There's so much stuff going on. There's so much things to think about." Jag ska försöka slappna av nu här i L.A., när vi äntligen har semester från turnén ett tag; men jag vet inte riktigt. Jag är van vid att ha mycket att tänka på, bara det inte blir för mycket.

Jag stoppar mer mobilen i fickan på mjukisbyxorna och lägger mig sedan ner i sängen. Uttråkat tar jag upp fjärrkontrollen till tv:n och sätter på den. Nyheterna är det första som kommer upp. Jag tänker precis byta kanal när jag hör mitt namn sägas. Spänt lyssnar jag efter vad nyhetskillen ska säga härnäst.
"Harry Styles from One Direction was seen leaving the club Greystone manor last night in Los Angeles with a mysterious girl. The girl has never been seen with Mr.Styles before. Unfortunately we don't have any sort of proof except a witness who saw a girl with a tight dress go in to the same taxi as Harry. He didn't see her face but if things are serious I bet the whole world will, soon." Jag låter orden sjunka in. Jag kommer tillbaka till den hårda, krävande verkligheten igen. Trodde jag verkligen att detta kunde undvikas? Jag ser att Aurora står bredvid sängen. Vatten droppar ner för hennes våta hår och landar på golvet. Hon tittar bekymrat mot tv:n. Nervöst biter hon sig i läppen. Hon hörde nog allting han sa. Lätt reser jag mig från den stökiga sängen och går fram till henne. Jag lägger mina händer på hennes bara axlar och tittar henne i ögonen.
"Uh-oh." säger hon.
"Hey", börjar jag på hes röst. "It's nothing to worry 'bout." Hennes blick flackar från mig till tv:n och tillbaka.
"But- but people gonna talk and-"
"People always gonna talk, whether you like it or not", säger jag.
"I've learned to ignore it", säger jag slutligen och ger hennes ett leende. Hon ler tillbaka och lägger sedan armarna om mina axlar. Sedan drar hon in mig i en kram. Jag är först förvånad med sedan lägger jag mina händer på hennes rygg och kramar tillbaka. Jag andas in hennes doft. Gud, hon luktar jättegott. Fräsch och ren.. Hon drar sig långsamt ur kramen. Min mage gör ifrån sig ljud och man skulle kunna tro att hela zoo var här om man inte visste bättre. Missnöjt tittar jag ner på min mage och sedan tittar jag generat på Aurora. Hon skrattar och tar några steg tillbaka.
"Maybe we should get something to eat." Jag nickar och lägger handen över magen. Först nu känner jag hur hungrig jag egentligen är.
"Are we going to order something or eat out?" Frågar jag henne.
"Your choice", svarar hon och rycker på axlarna.
"I want to order a big cheese pizza.", säger jag och ler stort. Att äta på hotellrummet är mer bekvämt. Ingen paparazzi, inga fans och dessutom får jag vara själv med Aurora.
"Sounds really good!" svarar hon.
"With ruccola on!!" säger hon sedan entusiastiskt.
"Haha sure" skrattar jag medan jag tar upp mobilen igen.

Det slutar med att pizzakillen levererar en ostpizza, familjepizza, som vi delar på. Vi sitter på golvet och jag granskar Aurora.
"What are you doing tomorrow?" säger jag mellan tuggorna.
"Nothing special I think, why?" svarar hon.
"Do you know the Specter show?"
"Yeah, of course I do! He's so funny, AND he's doing the voice of the coolest animated character EVER, wreck it Ralph." säger hon glatt.
"Well yeah, the band has an interview with him tomorrow and I want to ask you if you'd like to sit in the audience?" Jag harklar mig. "Well, I mean, it would be nice having you there, since no one I know had the time or money to come to L.A., except the boys and the crew. So I have an extra ticket." Jag vet att det där sista bara var ursäkter. Ursäkter för att dölja känslan som jag inte borde känna för henne. Det kommer inte fungera mellan oss. Fansen kommer att döda mig. Men den finns där, om än svagt, som glöd i en eld innan den börjar brinna. Jag lovade att inte såra henne men min hjärna tänkte att jag med det menade att vi skulle vara vänner, jag skulle finnas där för henne. Tillskillnad från de andra jag har haft ett typ av förhållande med, då jag inte orkade ha någon sorts känslomässig kontakt. Mitt hjärta däremot håller på att bli okontrollerbart.