Everything You Do- Kapitel två

Previously:
Jag börjar gå framåt med honom framför mig och särar sedan på oss. Zayn kollar förvånat på mig, men jag bara flinar. Din dumma, söta, lilla jävel, tänker jag och puttar ner honom på sängen. Sedan lägger jag mig smidigt över honom och kysser honom aggressivt.

   



Jag vaknar med ett rycka av att dörrhandtaget trycks ner. Jag gormar och trycker kudden hårdare mot ansiktet. Jag brukar alltid somna på rygg, men vaknar alltid på något underligt sätt på mage.

"Zayn, I know you don't wa..." Jag lyfter långsamt upp huvudet från kudden och ser Liam stå vid dörröppningen med vid öppen mun. Han är klädd i ett par mörkblåa jeans, vinröd t-shirt och vita converse. Tyst, tyst, tyst, tyst! Mitt huvud känns som cement. Lika tungt och lika grått är det i mitt huvud.

"Oh stop with the screaming. I've got a really bad headache", stönar jag fram. Jag drar fingertopparna över ögonlocken och blir genast svart av mitt smink. Whops. Snabbt stänger han munnen och jag ser i hans ögon att något är fel. Det är inte för att han är förvånad, tror jag i alla fall, det är något annat. Han ser nedstämd ut.

"Emh, tell Zayn that we are down steers eating breakfasting if you and him wants to join us", säger han stelt. "And sorry, but I wasn't screaming", lägger han till envist. Han ska precis stänga dörren när jag stoppar honom. "Liam, wait" Han stannar upp och väntar på att jag ska fortsätta. Jag måste fråga, Liam var så snäll och schysst igår. Han och jag tävlade i vem som kunde dricka flest shots och vi hade jättekul. Jag har dock ingen aning om vem som vann. Han är en härlig person och jag kan inte fatta att jag inte träffat han eller någon av de andra killarna innan. Harry skulle jag inte vilja träffa dock. Han pratade inte med mig, kollade inte på mig och var inte i närheten, förutom då han däckade det vill säga.

"Who won yesterday?" Hans ansikte spricker upp i ett leende, ett naturligt leende.

"Who do you think? Me of course", säger han skrockande och stänger dörren. Mission completed, tänker jag och vänder mig i sängen och ser Zayn ligga bredvid mig. Fan,fan,fan,fan! Vad gör han här?! Frågan är mer vad gör jag här?! Hur kunde detta hända? Vad gör jag nu? Paniken kommer farande och smärtan bankar i mitt huvud. Jag lägger handen för pannan och andas ett tungt andetag. Bakfull, toppen! Jag vände mig om igen så att jag ligger på rygg och kollar upp i det vita taket. Det var därför Liam såg så förskräckt ut när han kom in. Hur hade han ens kort in hit? Oh nej! Varför händer detta alltid mig. Okei, det där med alltid var en lögn. Detta är andra gången detta händer. Första gången var när jag gick i nian. Jag var på fest och ja, du vet resten. Fast denna gången är det ju inte vem som helst. Det är Zayn -om jag inte mins fel- Malik. Jag skulle gissa på han är lika naken som jag är och är hur lycklig som helst som fick ett ligg idag, eller igår. Jag försöker tänka tillbaka på det senaste jag kommer ihåg. Helvete! Det senaste jag kommer ihåg är när vi tar shots för kanske åttonde gången. Jag vände huvudet och tittar på Zayn igen. Jag kanske borde väcka honom, tänker jag och lyfter upp ena armen. Armen är tung och rör sig långsamt. Svagt petar jag honom på armen.

"Zayn”, säger jag försiktigt med skrovlig röst, men får ingen reaktion. "Zayn" Denna gång säger jag det högre, men han ligger lika lealös kvar i sängen. "Damn you! Get up, you fat pig”, säger jag högt och putar på honom så han trillar ur sängen och drar ner täcket med sig. Kylan träffar mig direkt och jag flyger upp ur sängen. Jag tar det första bästa jag ser, vilket är en t-shirt, som jag gissar på är Zayns och drar den över huvudet. Jag hittar också mina svarta spetts trosor och drar snabbt på mig de. Jag har kort stubin och gillar verkligen inte när folk ignorerar mig och drar egna slutsatser om mig. De tror att de vet allt för att de läser skvallerplaskor. Varför kan ni inte fråga mig istället? Nej för det är ju så kul att hitta på något roligt och få folk att tro på det. Lägg märke till min sarkasm. Zayn stönar högt och sätter sig upp i sittande ställning. Han lutar sig mot säng stammen medan han gnuggar sig hårdhänt i ögonen och gäspar stort. Jag står och väntar på att han ska kolla åt mitt håll och upptäcka att jag också är här. Han reser sig på stela ben upp från golvet och lyfter sakta upp huvudet. Han glor på mig med stora ögon, men får inte fram ett ord. Jag tittar tillbaka och väntar på att han ska säga något.

"Fuck. We did it, didn't we?" säger han efter en stund. Jag nickar långsamt och han suckar."I'm so sorry Mays. This is my fault. Can you ever forgive me?" säger han med ledsna och oroliga ögon. Tror han detta är hans fel? Herregud nej! Det var säkert jag som gjorde något eller var det jag som ville. Jag har en förmåga att få de flesta att göra som jag vill, vilket är rätt så sjukt.

"No Zayn, this is my fault. I shouldn't have drunk that much last night. Can you forgive me?" säger jag och lägger vikt på you i sista meningen.

"Only if you forgive me”, säger han och ler smörigt. Jag svara inte utan bara omfamnar honom. Jag lägger mitt huvud mot hans bara bröst och andas in hans doft. En härlig doft och jag kan slå vad om att han använder Gucci parfym. Jag gissar på det för han doftar som min pappa gör. Inget negativt. Det är en trygg doft och på minner mig om mitt hem.

"You smell good", säger jag samtidigt som jag andas ut. Zayn skrockar torrt och då kommer jag på en sak och drar genast bort mina armar från hans hals. Zayn kollar förvirrat på mig och jag känner kinderna hetta.

"What?" frågar han oförstående. Jag sväljer och blöter mina läppar med slutna ögon.

"Yo-you're naked", får jag fram på ostadig röst, fortfarande med ögonlocken nere. Jag har sett en naken kille, man -eller vad man nu säger- förut, men jag känner mig inte bekväm med att se Zayn. Det känns obehagligt och jag hoppas vi kan vara kompisar även fast vi tog detta snedsteget.

"Oh" är allt han får fram och jag känner vinddraget mot mina bara ben när han går förbi. Hur kunde jag glömma att han var naken?

"Eh. Liam came before and said something about breakfast down steers”, säger jag och pekar tummen över axeln mot dörren. Om jag hade väntat längre hade jag glömt det, jag och mitt minne är ingen bra kombination, därför har jag en agent. Sarah håller koll på allt som har med mig att göra. Intervjuer, galor, turnén, kläder, tidningar. You name it.

"He was here?" säger han bakom mig.

"Yeah. He woke me up”, säger jag och kisar för att se om han har fått på sig några kläder. Han har fått på sig ett par jeans och kalsonger. Good enough. Jag går fram till hans väska och börjar rota för att hitta huvudvärks tabletter.

"Do you have some aspirins?" avbryter jag Zayn som precis skulle säga något."I have a massive headache and it feels like my head is going to break any minute”, förklarar jag och går ifrån väskan och vidare mot badrummet.

"Somewhere in my toilet bag”, hör jag honom ropa från distansen mellan rummen. Jag börjar rota i hans necessär och hittar tillslut en karta med huvudvärks tabletter. Klumpigt trycker jag ut två i handen och fyller ett glas med vatten och sväljer. Mina ögon faller på min spegelbild. Hur fan ser jag ut egentligen? Jag sätter på kranen och börjar skölja ansiktet men vatten och gnuggar länge vid ögonen för att få bort resterna av gårdagens smink. Vad gör jag nu, frågar jag mig själv. Går jag och hoppas på att aldrig träffa honom igen? Nej, jag vill träffa honom igen. Snälla, låt mig få träffa honom igen, ber jag. Mays tycker du om denna kille? frågar jag mig själv. Nej! Vad får dig att tro det? Han är som vilken annan kille, förutom att han också är känd då. Vad ska jag göra? Frågan förblir osvarad. Jag suckar och snäll som jag är trycker jag ut två huvudvärks tabletter till och fyller om glaset med vatten åt honom. Jag går ut i rummet och han står och drar fingrarna genom håret i ett försök att få styr på det. Han stannar upp i en rörelse när han ser mig i spegeln. Först ler han sedan vänder han sig om mot mig.

"Here” Jag räcker fram glaset och tabletterna.

"Thanks”, säger han och tar emot glaset och tabletterna. Min blick sjunker och hamnar på hans tatueringar på hans bara överkropp. Ett svart ifyllt hjärta, ett spelkort, en dödskalle och två texter på något språk jag inte talar. Rätt snyggt måste jag säga. Jag har själv ett par stycken. 'C'est la vie' i skrivstil tatuerat under vänstra bröstet. Det är franska och betyder detta är livet. Två stycken texter på handlederna, en text på höften och en liten elefant på högra utsidan av foten, snett vänster från ankeln. Det är inte så mycket, men jag funderar på vad jag ska tatuera in härnäst.

"Zayn”, säger jag försiktigt efter att han har svalt. Vi måste seriöst prata om detta, jag skiter fullständigt i att vi båda är bakfulla. "What are we?" Han kollar på mig oförstående. "I mean, are we friends and this was a mistake or was it a start of something?" Han förblir tyst och jag börjar känna mig lite obekväm. "Forget I ever said something. I'll just grab my things and go" Jag försöker hålla ett så neutralt ansiktsuttryck som möjligt. Att ligga med honom var det sämsta någonsin, inte för att han var dålig i säng - för det kommer jag inte ens ihåg - utan för att det ställer till så mycket. Jag skyller på alkoholen och kanske mina hormoner. Jag är i så mycket trubbel. Jag vill inte ens veta vad det står i tidningarna och på nätet. Hur kunde jag vara så jäkla dum? Jag vänder mig om och ska precis börja gå när jag känner en hand på min arm som vänder mig om. Zayn öppnar munnen, men stänger den igen.

"Do you want it to mean something?" frågar han mig försiktigt. Svara inget korkat nu, skriker min hjärna.

"I don't know, Zayn”, säger jag och rycker på axlarna. Han blir nog sårad om jag säger nej rakt ut. För helt ärligt vill jag inte ha en kille som ställer till det för mig. Jag menar vem vet inte vad som hände mellan Rihanna och Chris? Och hur hon klara av att gå tillbaka till honom vågar jag definitivt inte fråga henne. Fast om hon gick tillbaka till honom måste han vara värt det."That's why I asked you. Do you want something more form me?" Orden slinker ut ur min mun innan jag kan hindra dem. Han står tyst och kollar på mig. Jag tittar mig obekvämt runt i rummet. Måste han kolla på mig sådär? Det är redan pinsamt som det är, han behöver inte göra det mer jobbigt.

"I don't know Mays" Han avbryter sig mitt i meningen och kliar sig i nacken. "But, there is something about you that... I can't explain it with words what it is. All I know is that, this is something new and I want to know what it is." Han tittar mig rakt i ögonen när han säger det, utan att flacka med blicken. Något speciellt med mig, snälla, vem har inte hört den förut? Eller han kanske menar det? Oh nej.

"So, what do you want to do?" säger jag utan att kolla bort.

"I want to get to know you, everything about you", säger han och drar in mig i en hård kram. Nej! Jag hoppades ju på att bara vara vänner, vad gör jag nu? Han kanske menade att han vill bli min bästa kompis? Jag kramar tillbaka lite tafatt och vi står så lite längre än nödvändigt och det känns ovanligt tryckt. Jag gillar det.

"I don't think Liam said anything to the others, but if he did we just..." Zayn ord dör ut och jag fyller snabbt i.

".... We deny it?"

"Yes! Good idea. We deny it." Lätt för dig att säga. Jag tycker inte om att ljuga eller de som ljuger. Varför ljug? Personen eller personerna kommer ju ändå få reda på sanning hur man än gör. Det är väll bättre att säga som det är än att hålla det inne? Mina tankar flyger iväg och stannar på Liam.

"Liam doesn't seems like that kind of person", säger jag mer till mig själv än till Zayn. Hiss dörrarna glider isär och vi kliver ut. Zayn visar vägen och jag går med ett brett mellanrum bakom honom.

"You don't know Liam", är allt han säger och jag håller med. Jag känner honom inte, fast igår kändes det som det. Eller kanske det bara är önsketänkande.

Liams perspektiv
Jag försöker att få bort bilden ur huvudet. Jag gick rakt in i hans - eller det kanske var hennes hotellrum? - och såg en syn jag så gärna skulle vilja sudda bort från mitt minne. Det förvånar mig inte att han hade gjort så, men vad hade jag förväntat mig egentligen? Åh herregud. Han låg där med henne. Tjejen jag skulle vilja ligga bredvid. Varför plågar jag mig själv på detta viset? Det är bara att ge upp. Vad har jag för chanser egentligen? Louis fick igår kväll reda på hur jag känner för henne och nu kollar han på mig med en plågad blick. Jag uppskattar att han bryr sig, men den där blick, bara lägg ner. Jag mår bra det är bara att det är smärtsamt att se de två tillsammans. Folk säger att man ska vända blad och gå vidare. Att det är enkelt. Det är för fan inte enkelt. De påstår att det är som att cykla för första gången. Först är det svårt i början, men sedan blir det enklare. Skit snack! Jag har försökt och jag försöker fortfarande, men det är inte så jävla enkelt. En suck slinker ut hur min mun. Jag lyfter upp kaffekoppen med ostadig hand och för den mot mina läppar. Jag känner Nialls och Louis blickar, men bryr mig inte att besvara någon av dem. Jag försöker att hålla mina känslor så lågt borta som möjligt, men vem bryr sig när Louis vet och Niall vet vad som hände. Jag vet att detta kunde hänt vem som helst av oss, men varför var jag just tvungen att öppna dörren? Sluta tyck synd om mig, jag glömmer det snart. Jag skulle vilja säga så till dem för att få de att sluta tycka synd om mig, men jag är rädd för att någon ska höra, så jag förblir tyst. Jag hoppas i alla fall att min så kallade cruch ska försvinna. Det är bara jag, Niall och Louis som är upp. Anna, Olivia, Harry, Zayn och Mays sover fortfarande. Det blev rätt så mycket alkohol inblandat igår och det förvånar mig att jag inte hade någon baksmälla.

Hon är helt perfekt. Det finns inget med henne som jag inte tycker om. Hennes glittrande ögon. Hennes långa bruna hår. Hennes vackra leende, jag skulle kunna hålla på hela dagen. Men så klart kom jag försent. Harry såg henne först och som bästa kompis - och som den goda vän jag är - rör jag inte henne, eller försöker att ta henne ifrån honom. Helvetes jävla piss skit!

Jag mins fortfarande hans ord som han sa för lite mindre än fyra månader sedan.

"Liam, met my new girlfriend. You remember Olivia, right?" Hur skulle jag kunna glömma henne. En sådan tjej? Hon bar ett par mörkblåa tighta jeans som satt åt på rätt ställen, ett korallrött pösigt linne och ett par svarta ballerina skor. Hennes hår var utsläppt och hade några hårslingor fästa bakom örat. Hennes ansikte var naturligt sminkat och hennes leende var så underbart att jag smälte på stället. Det har gått fyra månader och jag har fortfarande inte kommit över henne. Först tänkte jag att jag bara inbillade mig, men oj så fel jag hade. Danielle började att förstå att något var fel och vi gled mer och mer bort från varandra. Nu mera är vi bara vänner. Jag visste inte om jag skulle gråta eller le över att det tog slut. Vi var perfekt för varandra, men sen fanns det Olivia. Olivia med allt, hela paketet. Killarnas nummer ett. Eller det var kanske bara jag som tänkte så? Och Harry då.

Han kommer och slår sig ner bredvid mig med ett stort fat proppat med mat.

"Morning lads" är allt han säger. Louis och Niall ger ifrån sig mumlande svar medan jag förblir tyst. Det är inte likt mig att vara så här tyst. Jag brukar alltid svara glatt tillbaka, men inte idag. Jag har ingen ork för det. Olivia kom inte med honom och det är jag glad över. Jag skulle inte klara av att se henne nu. Inte efter synen jag såg när jag knackade på deras rum för ett tag sedan och såg Harry ligga över henne. Jag behöver väll inte gå in på fler detaljer? Jag visste inte om jag skulle gråta, men jag ville helt klart bara sjunka genom jorden. Hennes händer på hans bara rygg med naglarna tryckta in i hans hud. Harrys ord som han skriker till mig ett upprepande gånger. "Get out, get out, get out, GET OUT!" Och priset för året pinsammaste händelse går till... Liam Payne!

Jag lägger all min koncentration till att inte kolla på Harry. Istället kollar jag ut genom fönster och ser att det är mulet ute. Grått och tråkigt. Det kanske alltid är så i Tyskland? Jag brukar inte vara här så ofta, speciellt inte i januari. Killarna börjar snacka om något, men jag kunde inte bry mig mindre. Jag reser mig upp och tar med mig min kopp för att ta mer kaffe. Någon greppar tag i min fria hand och jag stannar tvärt och vänder bak huvudet. Handen tillhör Harry som kollar på mig med en blick jag inte kan tyda.

"Can you take coffee to me too?" Frågade han mig just det? Vill han att jag ska ta kaffe till honom? Ja, det är bättre att han låtsats som om ingenting än att han tar upp det i alla fall. Jag vill inte bli påmind igen. Jag nickar häftigt och han släpper min hand och ler vänligt. "And Liam?" Jag vänder mig om igen och kollar på honom med frågande ögon.

"I'm sorry you had to see that. I'll make it up for you. I promise" Tror han ett löfte får mig att glömma det jag såg?

"it's okay Haz", säger jag med hes, raspig röst. Det är inte okej, men jag vill inte att han ska tro att jag är något pervo som gick in med meningen. Det gjorde jag verkligen inte.

Louis stod bakom mig när jag knackade på deras rum och Niall kom precis ut ur hans och Annas gemensamma hotellrum. De har varit tillsammans ett år. Helt sjukt! De var barndoms vänner från början och upptäckte sin kärlek för varandra när de träffades igen efter att hon flyttat för lite mer än ett år sedan till London. De erkände att de gillade varandra mer än bara kompisar, redan efter en månad. Det kanske inte är så tidigt, men efter att inte ha sets på ungefär fem år så är det det. Jag tryckte in kortet i scannern och dörren öppnades med ett klick och jag tryckte ner dörrhandtaget. Jag blev stel i hela kroppen. Jag vill smälla igen dörren och springa så fort mina ben bar mig, men jag kunde inte röra en muskel. Det kändes som att jag stod där i flera minuter, bara stod helt stilla. Louis puttade bort mig från öppningen och drämde igen dörren. Jag märkte inte ens att jag slutat andas och drar ett djupt andetag i brist på luft. Mina ögonlock har åkt ner och jag kniper igen dem för att få bilden att försvinna.

"Liam", försöker Louis, men jag skakar bara på huvudet. Andas, bara andas. Luften pressas ner i mina lungor, men ändå är det svårt att andas. Så hemskt kan det väll ändå inte va? Jo, det är det. Föreställ dig den du gillar, eller rent ut sagt älskar - med någon annan är rent ut sagt hemskt. Någon greppar tag i min vänstra arm och drar med mig längs korridoren. Jag slår upp ögonen och ser att Niall håller ett hårt tag om min arm, lite för hårt, men det är inte smärtsamt. Snälla ta mig här ifrån

________________

KOMMENTERA OCH TIPSA ANDRA!

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, men kom på det här om Liam på vägen hem från Italien, så jag skrev Liam P och började med det i förrgår. Kände att det fattades något innan. Kan säga att detta kapitlet är 8 sidor på iPaden, men det är nog tretton på world på datorn. Hoppas ni tycker om Kapitlet. Nästa kapitel kommer nog ta ett tag innan det blir publicera, för allt är bara skit. Ska börja ändra och skriva om imorgon. Jag gör shout outs om någon är intresserad och jag vill ha en tillbaka också då. :) 

/Emma 

 

Mall till Olivia

Namn: Olivia Emma Wallén
Ålder: 22
Nationalitet: Född i Sverige, föräldrar från Sverige och Italien.
Familj: pappa Allesandro, mamma Madelené , storebror Martin (27), Fleming (32) och Olivias pojkvän Harry Styles (18)
Jobb: modell för IMG.
Bakgrund: växt upp i Sverige med sin familj. Mest varit med sina bröder. Står inte så nära sina föräldrar. Började på IMG när hon var 17 år. Flyttade till London när hon var 19år.
Lite mer om henne: flörtig, framåt, snäll, god hjärtad men kan vara en bitch om du går på hennes vänner/närmaste, modig, inte rädd för att testa nya saker och bästa kompis med Josh Hutsherson. Åker longboard. Pratar svenska, engelska och lite italienska. Tatuerad in svalor på vänstra skuldran när hennes faster gick bort. En drömfångare har hon under vänstra armhålan. Hon har det som inspiration, att aldrig ge upp och att fortsätta drömma.

 

____________________

Jag tror inte det kommer ut ett kapitel innan jag åker. Det kanske kommer ut, det beror på hur snabbt jag packar och gör franskan. Här är i alla fall Olivias mall. :) Annas kommer när hon är med mer. Man fick lite mer fakta om Olivia i första Kapitlet så jag tyckte det var onödigt att lägga ut Anna för då avslöjar jag allt. 


Everything You Do - Kapitel 1

 
 
 
 
(Mays klänning, Zayn, Olivia, Anna)

Jag kliver ut på röda mattan och ett öronbedövande skrik uppstår. Folk sträcker ut händerna för att få röra vid mig och jag går fram till några och skriver ettpar autografer. Jag ler stort och går och ställer mig där jag ska fotograferas. Jag ska fotograferas i 20 sekunder innan jag får gå vidare och paparazzin attackerar nästa kändis. Jag har på mig en lång smutsvit klänning med tyll och ett par vit pumps som inte syns under klänning. Mitt långa mörkbruna hår är nersläppt och ligger i vågor över axlarna. Min makeup artist la en sotad sminkning på mina ögonlock och ljus rosa läppstift, nästan samma färg som mina läppar. Jag måste medge att jag var lite nervös att gå ut på röda mattan. Det är inte första gången, men känslan försvinner inte. Den pirrande känslan som är av glädje. Glad över att få jobba med det jag älskar mest i hela världen. Jag menar såklart musik. Papparatzzin har fotat färdigt och jag vänder mig om för att gå vidare när jag går rakt in i någon.

"Sorry, I didn't see you”, säger jag till mitt försvar och håller mig för pannan. Jag tittar upp och möter en killes blick. Han är inte ful om jag säger så, tvärtom riktigt snygg.

"It's okay”, säger han och ler ett sådant snyggt snett leende som bara vissa killar kan göra. Han har svart hår och mörkbruna ögon som jag inte kan slita blicken i från.

"Hey, I'm Zayn Malik, I don't think we have met before." Han sträcker fram handen och jag skakar den. Kamerorna blixtrar som galningar och det irriterar mig.

"I'm Mays Fender, but you may know me as YJL." Jag ler stolt och han ler tillbaka. Han är riktigt snygg och jag hoppas jag inte dreglat. Han märker nog att jag kollar in honom och för han ler ännu större, om det ens är möjligt.

"It was nice to met you Zayn and hopefully I'll see you inside." Det hoppas jag verkligen att vi gör, tänker jag. Han nickar och går iväg och ansluter sig till fyra andra killar. Jag följer han med blicken ända tills han försvinner ur sikte.

"YJL! Over here!" Jag slits ur min egen värld och tittar mot fansen och med ett leende på läpparna går jag fram till staketet.

"Mays, you'll be sitting on the right side, row four and seat five from the left", säger min agent Sarah. Sarah är lång och har blont axel långt hår. Hon är 28 och är jättesnäll. Vi kommer rätt så bra överens, men ibland går hon mig på nerverna.

"Here's your bag." Hon sträcker fram handen, ger mig min väska med min mobil och plånbok. Jag nickar och styr stegen mot den högra sidan av rummet. Jag hinner inte långt innan jag hör någon ropa mitt namn. Ropet kommer bakifrån, om jag hört rätt. Jag vänder mig om och ser min polare Justin stå en bit ifrån mig med Selena och en kille jag inte känner igen. Det var inte igår det. Nästan tre månader för att vara exakt. Jag ler och börjar gå emot dem istället för att gå och sätta mig.

"Hey JB", säger jag och kramar om honom när jag väl kommit fram till dem.

"Hey Selena. Looking gorges as always" Jag kramar om henne och hon kramar mig tillbaka.

"Hi Mays. Thanks. I love your dress”, säger hon och beskådar den.

"Thanks. I designed it with Marc Jacobs", säger jag stolt.

"No way!" Utbrister Selena med munnen öppen.

"I know!", säger jag med pipig röst och drar ut på O: ett.

"Ladies”, säger Justin vilket får oss båda att tystna. Jag ler ursäktande mot Justin och han öppnar munnen för att fortsätta.

"Mays, this Niall, my mate. Niall this is Mays, my emh, mate." Jag skrattar torrt åt att Justin blev osäker på hur han skulle presentera sig. Han ser lite generad ut, vilket är en aning gulligt. Jag tar en titt på Niall och skakar sedan hand med honom och vi hälsar glatt på varandra. Niall har blont hår som är stylat uppåt och jag tittar gillande på honom. Han måste vara en energi kille, tänker jag. Han bär en svart kostym, om jag inte tar fel så är det en likadan som Zayn har. Eller så kanske jag bara har guldfisks minne.

"So how do you know JB, Niall?" frågar jag och kollar på Niall med nyfiken ögon. JB har jag alltid kallat Justin för så det känns konstigt att kalla honom för något annat. Justin har aldrig klagat, så det måste vara okej.

"I've always been a big fan of him and when I became famous I got to meet him. I guess we have been friends since then", säger Niall och rycker på axlarna. Jag försöker hålla masken och inte börja skratta, men såklart misslyckas jag. Niall kollar på mig som om jag är galen.

"Did I say something wrong?" frågar han och kollar förvirrat på mig. Gud vad söt han ser ut när han ser helt borta ut. Ni vet ett sådant puppy face? Så himla gulligt.

"No no no no”, skyndar jag mig att säga och viftar med händerna i protest.

"It's just that it's the same way we become friends" Jag pekar mellan mig och Justin och snart börja alla skratta. "Do you always make friends this way JB?” Jag flåsar fram meningen för jag skrattar så mycket.

"Can't get friends any other way”, säger han och gör en ledsen min. Vi alla brister ut i skratta igen, men det dör långsamt ut. Jag kollar runt i Frankfurts Fetshalle. Gud vad stort det är här. En väldigt fin byggnad. Lika fin på insida som på utsidan. Min blick landar slutligen på Zayn som står en bit bort. Precis som om han kände att jag tittade på honom, vänder han huvudet och hans blick möter min. Han har en svart kostym på sig och det strålar snygghet runt honom. Han ler och armbågar sin kompis bredvid sig som tittar irriterat på Zayn, men söker sedan efter vad han kollar på. Jag ler ett litet leende mot Zayn och märker att Niall också upptäckt Zayn och hans kompis.

"Oi! Zayn, come over here”, ropar Niall till honom. Jag sliter blicken från honom och tittar på Justin istället. Jag märker först nu att han har armen runt Selena eller det kanske han hade innan också? De är så otroligt söta tillsammans. Varför har inte jag pojkvän? frågar jag mig själv. Det var alldeles för länge sedan jag hade pojkvän, ungefär 62773 miljoner år sen. Jag har inte haft ett seriöst förhållande sedan jag blev känd, vilket är ett och ett halvt år sedan. Visst har jag varit på dejter, men sedan insett att jag inte klarar av båda samtidigt och dumpat killen. Zayn och hans kompis har nu anslutit sig till oss. Dem båda ger Justin en bro hug och kramar sedan om Selena medan jag står och kollar på. Pinsamt. Killen har brunt lockigt hår och ser väldigt snygg ut, men tyvärr inte min typ. Han har väll ändå flickvän, tänker jag och börjar koncentrera mig på vad de säger istället.

"Who are you?" frågar han och kollar på mig med en blick av avsky. Vad är hans problem egentligen? Han ser inte glad ut att se mig och jag kan sätta 100 spänn på att han precis rynkade näsa åt mig. Jag säger ingenting utan står bara och kollar på honom. Han är precis som en hater, tänker inte på att folk kan blir sårade.

"Harry can you be more rude?" snäser Niall och slår till killen i bakhuvudet som tydligen heter Harry. Han mumlar något, kanske svordomar och lägger handen över där Niall slog honom.

"It's Mays, Harry”, säger Zayn och ler ursäktande. Jag nickar, nästan omärkbart för att bekräfta att det är okej. "How the hell did you know that?” säger Niall med sur ton.

"Niall, take it easy, I met her on the red carpet fiftheen minutes ago," gestikulerar Zayn.

"Oh, sorry", säger Niall och tittar besvärat bort.

"It's okay, Niall”, säger Zayn och lägger handen på Nialls axel. Niall vänder blicken mot Zayn med ett litet leende på läpparna. Vi alla har ståt tysta och följt med i Zayns och Nialls konversation och jag hoppar nästan till när Justin harklar sig.

"Sorry to interrupt your moment, but me and Selena need to find our seats", förklarar Justin ursäktande. Oj, det skulle jag ju också ha gjort för ett tag sen.

"Yeah, me too. See you later lads" Utan att vänta på svar vänder jag mig om och börjar gå mot min plats.

"And the next category is best single by a female artist”, säger Niall i mikrofonen."The nominated are Alicia Keys, Girl on Fire", säger en kille med snaggat hår.

"YGL, Automatic", fortsätter Zayn.

"Demi Lovato, give your heart a break”, säger en kille med brunt hår.

"and Taylor Swift, We Are Never Getting Back Together. And the winner is..." fortsätter Harry. Jag har slutit ögonen och håller hårt i Rihannas hand, som sitter bredvid mig. Snälla, snälla, snälla låt det vara mig, ber jag. Jag ska börja dejta igen om jag vinner, tänker jag. Jag kommer också att hjälpa folk mer än vanligt och så kommer jag dricka mycket på efterfesten. Det där sista gör jag varje gång så det spelar ingen roll om jag vinner eller inte. Man kan ju tröst dricka också.

"YJL!" Ropar dem alla ut. Jag reser mig snabbt upp i förvåning och kramar om Rihanna hårt som viskar congrats i mitt öra.

"Thanks”, får jag fram innan jag börjar bege mig mot scenen. Jag har bytt ut min klänning mot en svart kort klänning med tyll. Klänningen går ovanför knäna och är armlös. Den sitter hårt över bröstet och gör att mina bröst ser större än vad de redan är. Som att det skulle behövas, tänker jag. Nästan aldrig får jag bestämma kläder till galor eller awards, jag hatar det. Jag har bytt skor också och nu har jag ett par vita klackar med guldfärgade nitar framme på platån. En kamera man går bredvid mig hela vägen upp till scenen, men jag försöker inte bry mig om det. Jag har väldens största leende på läpparna och går stolt genom alla gångar på väg till scenen. Han ser väll inte hur mitt hjärta bankar? Min puls är hög och jag försöker att komma ihåg att andas. Det känns som min puls går i 190, hoppas jag inte svimmar. Herregud, det här händer inte. Detta är helt sjukt! Helt ärligt trodde jag att Taylor Swift skulle vinna, hon brukar alltid vinna. Jag försöker styra mig att inte springa upp på scenen och rycka åt mig priset och hoppa högt. Fy vad pinsamt det hade varit. Mays fokusera. Du ska upp på scenen och försök bete dig normalt, jag ber dig. Scenen kommer närmare och jag går förbi där alla fansen står. Jag sträcker ut armarna och försöker röra vid så många händer som möjligt. Jag går upp för trappan som leder upp till scenen. En kille med snaggat hår ger mig en kram, sedan en lätt kram av Harry, kram av en kille med brunt hår och efter det en stor kram av Niall som nästa lyfter upp mig. Vi båda skrattar torrt och släpper varandra och jag går vidare till Zayn. Han ger mig en lite längre kram än de andra, till och med längre än Nialls. Zayn ger mig sedan mikrofonen och killen med brunt hår och han ser väldigt bra ut i sin kostym, ger mig mitt pris. Jag håller mikrofonen framför munnen, men säger inget på några sekunder för att jag försöker samla mig. "Wow!", får jag fram med höjda ögonbryn.

"I can't believe this." Jag gör en konstpause och tittar på priset och sedan mot publiken igen.

"It feels like it was yesterday that I recorded this song in the studio. I can't explain how happy I am. If this is a dream, I never want to wake up. This is too good to be true" Jag stannar upp och tänker på vad jag ska säga här näst.

"I want to thank my dad and my sister for always being there for me, my manager and my crew. And a massive thank you to YJLers" (= fan base) "I couldn't have done this without you guys. I love you all." Jag höjer rösten på den sista meningen och sträcker upp mitt MTV Music Award. Alla i publiken skriker, klappar och vissa busvisslar, vilket får mig att le större. Programledaren kommer in och säger

"Thank you YJL and One Direction." Jag ler stort som svar och tänker, är Zayn, Niall och Harry ett band? Men vem är i så fall de andra killarna?

Galan har tagit slut och det slutar med att jag vann två priser, Rihanna vann ett pris, Justin vann två och dessa One Direction vann tre. Andra artister vann också, men det höll jag inte reda på. Jag hann aldrig se när One Direction fick sina priser. Jag var och bytte outfit. Rihanna förklarade för mig att de vann tre i rad och att de är väldigt duktiga. Synd att jag missade det. Det är helt sjukt att jag vann TVÅ priser. Jag dör snart, det svär på det. Det är inte första gången jag vinner pris, men jag har aldrig vunnit för best single. Jag vill bara skrika ut hur glad jag är. Jag sitter i bilen på väg till efterfesten som ska hållas på någon nattklubb. Rihanna och jag åker tillsammans eftersom vi är rätt så bra kompisar. Idag ska jag dricka mycket för att fira, medan Rihanna ska ta det lite lugnare. Vi har båda bytt outfits. Jag har en svart klänning med öppen rygg och ett par svarta klackar med gråa stenar på klacken. Rihanna har en svart klänning med djup V-ringning och svarta glittriga Louboutin. Bådas klänningar når till mitten av låren. Hennes hår är lagt över på högra sidan eftersom hon har rakat det på vänstra och hon har en naturlig sminkning fast med eyeliner, vilket passar henne väldigt bra. Hon och jag pratar non stop under bilfärden eftersom vi inte har sätts på ett tag. Efter en stund saktar bilen in och chauffören avbryter mig mitt i en mening med att säga att vi är framme. Dörren öppnas och jag och Rihanna kliver ut, hon först sedan jag. Direkt blixtrar kamera blixtrar. Jag försöker hålla huvudet uppe och se vart jag går även fast det är svårt. Vi går fram till dörren och vakten kollar på oss med ett vänligt leende.

"Welcome in ms.Fender and ms.Fenty." Han lyfter vant bort bandet och Rihanna går in före mig och precis ska jag gå in när jag hör någon säga,

"Hey how can they come in we don't?!" Jag vänder bak huvudet och ser Niall, Zayn, Harry och två andra killar. Brent försvarar sig med att säga, "I know who these girls are"

"How the fuck don't you know who we are?!" Ryter Niall till och lyfter upp händerna i luften.

"Brent, they're with me”, avbryter jag. Bernt kollar skeptiskt på mig, men tar sedan bort bandet och killarna följer efter mig in. När vi kommer in skriker Zayn "Thanks Mays”, för att överrösta musiken som strömmar ut ur högtalarna. Låten som spelas är Years om jag mins rätt. En svensk dj i Tyskland, inte vad jag hade förväntat mig.

"No problem Zayn”, halv skriker jag och ler emot honom.

"Can I buy you a drink in return?" fortsätter han.

"Sure" Han ler belåtet och han, jag och hans ena polare går mot baren medan de andra letar efter ett bord. Musiken är hög, så pass hög att jag inte hör mina tankar. Perfekt ljud nivå helt enkelt.

"I'm Louis”, säger Zayns kompis högt och sträcker fram handen.

"Mays. Nice to met you Louis", säger jag för att låta artig.

"Zayn has talked about you under the hole award”, säger Louis. Jag skrattar till och kollar mot Zayn.

"That's not true”, utbrister Zayn och får en ljusrosa färg på kinderna.

"I think it's kind of cute”, säger jag och ler mot Zayn. Zayn flinar och drar mig närmare honom så att han kan lägga armen runt min midja.

"You think?" säger han lågt så bara jag kan höra.

"Yeah." Jag tar bort hans arm från mig och går i för väg fram till baren. Det står massor med folk runt om baren som försöker få någon av bartenderns uppmärksamhet. Snabbt, får jag ögonkontakt med en av dem och han går fram till mig.

"Two Smirnoff lime and...", skriker jag till den manliga bartendern. Jag blir avbruten av att någon kommer och lägger handen på min svank. Jag vänder snabbt på huvudet och ser att det är Zayn.

"...And nine shots and five beers”, fortsätter han. Jag letar med blicken efter Louis, men jag ser honom inte. Konstigt.

"Where did Louis go?" skriker jag så att han ska höra.

"He said he would go and find the others." Jag nickar lätt och släpper det. Bartendern kommer tillbaka och visar med fingrarna hur mycket det blir. Zayn tar upp sin plånbok och ger honom sedlar.

"So Zayn, how old are you?" frågar jag och sätter mig ner på en av barstolarna.

"Just turned 20. You?"

"Happy late birthday..." Jag blir avbruten av att Zayn börjar skratta och jag kan inte låta bli att le åt hans skratt. Ett väldigt attraktivt skratt, må' jag säga.

"I'm 20, turning 21 in December." "When in December?" frågar han intresserat.

"23rd."

"Oh, the day before Louis birthday"

"really?", säger jag förvånat.

"How old is he?" fortsätter jag.

"He's 21." Jag hinner inte säga något mer för bartendern kom tillbaka med vår beställning. Vi tar brickorna och börjar leta efter dem andra.

Vi hittar dem efter en stunds trängandes genom klubben i Vip rummet i ett av båsen med Rihanna och två andra tjejer. Jag ställer ner brickan och kollar vart jag kan sätta mig. Killen med snaggat hår ser att jag letar efter en plats och flyttar inåt. Tack och lov att jag slapp sitta bredvid Harry, tänker jag. Honom gillar jag inte sedan vi träffades på awardet, men jag förstår inte varför han reagerade som han gjorde när han träffade mig. Det är väll inget fel med mig? Jag har ju inte gjort något mot honom. Hur skulle jag kunna göra det när inte träffat honom tidigare?

"Thanks”, säger jag.

"No problem. I'm Liam by the way" Han sträcker ut handen och jag skakar den lätt.

"Mays”, får jag fram på ostadig röst. Gud vad söt han är! Breathtaking! Chokladbruna ögon, brunt snaggat hår och ett snällt ansikte. Varför la jag inte märke till detta tidigare? Jag har sett honom ett antal gånger under kvällen, men inte brytt mig. Hans ögon är så fina att jag inte vet var jag ska bli av. Jag får lust att sträcka fram handen och dra den över hans korta hår och sedan sänka den ner till hans kind. Jag står emot det, han skulle säkert tro jag är galen om jag gör det. Varken jag eller Liam släpper blicken från varandra förrän vi blir avbrutna av att Harry harklar sig. Jag känner hur det hettar till om kinderna och vänder bort huvudet. Typiskt honom att förstöra allt.

"First shots, then you can drink whatever you want", säger Louis och alla sträcker sig fram och tar vars en shot. "On three. One, two, three", räknar Harry och jag sveper min snabbt. Det bränner i halsen och jag älskar det. Jag ställer ner glaset på bordet och betraktar de nya ansiktena. En av dem ser ganska bekant ut. Mitt funderande av bryts av att den mörkblonda tjejen säger, "Aren't you YJL?" Och ler försiktigt mot mig.

"Yes, I am”, säger jag och ler vänligt. Hon piper till och säger, "I love your music." Jag fnissar till och hon rodnar lätt.

"Thanks hun"

"I'm Anna, Nialls girlfriend." Jag kastar blicken mot Niall och sedan tillbaka till Anna.

"Nice to meet you Anna. You and Niall look really cute together." Anna rodnar igen och Niall lägger armen runt henne och ger henne en puss på tinningen. Anna har långt fint hår som går till mitten av magen. Hon är nog rätt lång, fast jag är lite tveksam eftersom vi sitter ner. Blå-gråa ögon och fylliga läppar som är i ett leende. Innan jag hinner säga något mer avbryts jag av att den andra tjejen säger, "I'm Olivia, Harrys girlfriend." Hon ser så himla bekantat ut att det är irriterande. Brunt, lite små lockigt hår som räcker ner till lite under bröstet och isblåa ögon. Jag skulle kunna döda för att ha den ögonfärgen, men nä nä, jag har mörkbruna.

"Nice to meet you Olivia. I'm sorry, but we met before? You look so familiar" Jag börjar söka genom minnet för att få en uppfattning om vem. Hon öppnar munnen och ska precis svara när jag avbryter.

"Wait!" Utbrister jag. "You're Olivia Wallén, right?" Hon ler stort och nickar. "You work for IMG?" Fortsätter jag. "How did you know that?" frågar hon och kollar förvånat på mig.

"I just know”, flinar jag och rycker på axlarna.

"Oh you stalker Mays!" utbrister Zayn och han lägger armen runt mitt armstöd.

"You're just jealous, Zayn" säger jag till Zayn och lägger handen på hans lår. Dem andra börjar skratta medan Zayn stelnar till. Han slappnar sedan av och flinar, kanske av glädje? Det är svårt att tolka honom. Jag tittar upp från hans knä och upptäcker att han redan kollar på mig. Han lutar sig närmare och viskar "It deepens if you like it or not”, i mitt öra.

"You have no idea”, viskar jag tillbaka. Zayn stelnar till igen och jag flinar åt hur lätt det är att förföra honom. Jag flyttar min hand från hans lår och lyfter upp min dricka istället. För flaskan mot munnen och tar ett par klunkar.

"So you mean that Taylor Lautner isn't hot?" Sluddrar Olivia.

"No, no, no, no. I mean he is a bad kisser. It's like kissing a dog", säger jag och gör en äcklad min.

"No way that you have kissed Taylor Lautner!" halvskriket Anna."I mean his... Taylor Lautner. He's super hot and so yumi" fortsätter Anna drömmande.

"Hey! Your super hot boyfriend is sitting next to you”, protesterar Niall och lägger armarna i kors över bröstet. "Sorry babe”, ursäktar Anna och kysser han läppar.

"Do you want to dance?" Fortsätter hon och Niall nickar och de reser sig upp och går iväg. Olivia, jag och Anna var och dansade innan, men bestämde oss sedan att sitta ner ett tag, vi har trotsallt högklackat alla tre med minst tio centimeters klack. Vi drack lite för att vi törstiga och här är vi nu, fast det är bara Olivia, jag och en däckad Harry kvar. Alla är fulla, men Harry var den som fick alldeles för mycket. Louis är vid baren med Liam tror jag och Rihanna var tvungen att gå för hon flyger hem idag, tror jag det blir. Jag vet knappt vilken dag det är, hur ska jag då veta vad klockan är? Jag smuttar på ölen och frågar nyfiket,"So, when did you and Harry start dating?" Bara för att få I gång en konversation.

"Along time ago. We actually met at my work. I had a shooting and Harry was there doing some shootings with his band. After, Harry asked if he could have my number and I gave it to him. We went out on some dates and he asked me to be his girlfriend. We have been together for 4 months now, I think." Hon ler stort och dricker lite av sin drink. Nej vad gulligt! Hon är kär, man ser det i hennes ögon när hon pratar om honom. Jag gillar inte Harry, men Olivia är en helt annan person än honom. Jag har en känsla av att vi kommer stå varandra väldigt nära.

"Okay, does the fans now? A about Harry and you?", frågar jag och tar en klunk av min femte öl.

"It's hard to keep a secret if you are dating a guy from One Direction", svarar Olivia och flinar. One Direction där var det igen. Så Louis och Liam är också med i One Direction? Eller? Då är de alltså ett pojkband. Inombords fnissar jag som en galning, men lyckas hålla pokerface så Olivia inte ska märka något.

"Do you like Zayn?" frågar hon försiktigt. Jag tänker igen vad jag ska svara.

"He's hot, funny and nice, but no I don't think so. I don't know if I want a relationship with a celebrity”, säger jag och rycker på axlarna, märker inte ens att jag dissar mig själv.

"Oh, I know what you mean. You are afraid that you won't have time for each other, aren't you?" säger hon med medlidande i rösten.

"Yeah. How do you handle it?", frågar jag och hoppas att hon har ett bra svar.

"We make time for each other", säger hon som om det är världens enklaste grej. Så enkelt är det faktiskt inte för mig och det borde vara svårare för Harry och Olivia. Zayn kommer och slår sig ner bredvid och lägger armen om mig precis när jag tänkte fråga Olivia en sak. Det får helt enkelt vänta till senare, tänker jag.

"Hey Mays. Care for a dance?" Hans andedräkt fylld med alkohol träffar mitt ansikte och jag rynkar näsan. Jag tittar på Olivia och frågar med blicken om hon klarar sig själv. Hon nickar och jag tar Zayns hand som han har sträckt ut.

"Yeah, why not", säger jag och han leder oss mot dansgolvet. Vingligt var ordet, det är ett under att vi inte trillar och drar med oss någon av alla de andra gästerna. Jag märker inte för än nu att det är packat med folk här. Dj'n börjar på en ny låt och Zayn greppar tag i min midja. Han vänder mig så att min rygg är pressad mot hans bröst och vi börjar dansa i takt med musiken. Jag lägger ena handen runt hans hals och trycker lätt min rumpa mot hans manliga del. Hans grepp hårdnar runt mina höfter, lutar huvudet mot min hals och placerar en fjäderlätt kyss på min hals. Jag vänder mig om och tittar rakt in i hans bruna ögon. Vi stirrar varandra i ögonen och jag börjar långsamt dansa igen utan att bryta ögonkontakten. Vi står hårt pressade mot varandra och jag känner hans tunga andedräkt mot mitt ansikte. Den är varm och kittlar mig lätt. Innan jag hinner blinka har han tryckt sina mjuka läppar mot mina. Jag svarar snabbt och lägger mina armar runt hans hals för att dra honom närmare. Han flyttar sina händer från mina höfter, bak mot min svank. Han kysser mig passionerat och hans händer glider ner till min rumpa. Han klämmer till och jag öppnar min mun, vilket han tar tillfälle i akt att trycka in sin tunga i min mun. Jag biter honom löst i läppen vilket gör att han stönar och lämnar mina läppar.

"Let's get out of here", säger han med mörk röst och drar med mig mot utgången.

"Wait. What about our jackets and my bag? säger jag och släpper hans hand.

"I'll text Harry to take it with him when he and Olivia leaves", säger Zayn och greppar tag i min hand igen. Han fiskar upp sin mobil och börjar skriva på hans telefon medan vi går genom lokalen.

När vi kommer utanför dörren attackeras vi av paparazzis. Vi har släppt varandras händer och jag håller huvudet nere för att hoppas att de inte ska få någon bra bild på mitt ansikte. "

Are you and Zayn togheter?" skriker den ena.

"How long have you been dating" skriker nästa, men ingen av oss svarar. Jag försöker att inte snubbla på mina egna fötter fram till bilen och knackar på förarrutan för att visa att min chaufför ska låsa upp dörrarna. När jag har klivit in i bilen och satt mig ner och hoppar Zayn in.

"Where are you going Ms.Fender?” frågar chauffören. Jag tittar fram och sedan tittar jag osäkert på Zayn. "Emh...", är allt jag får ur mig.

"Hilton hotel" säger han snabbt och chauffören nickar. Bilen startar och han backar ut ur parkering platsen.

Vi går längs en smal korridor innan han stannar utanför nummer 587. Han sätter in kortet i scannern och trycker sedan ner handtaget. Han låter mig gå in först och kommer sedan in efter mig. Detta var nog en dålig idé, men too late now. Jag borde inte följt med. Jag gillar inte ens Zayn! Varför, frågar jag mig själv. Kanske för att han kysstes så bra? Kanske för att jag är full. Båda förslagen är bra svar. Dörren stängs med ett klick och jag vänder mig om mot Zayn. Han kommer närmare och hans läppar möter mina. Han kyss mer långsamt, men höjer snabbt tempot. Definitivt alkoholen. Jag begraver mina händer i hans hår och han lägger sina händer på mina höfter. Han masserar de lätt med sina händer. Våra läppar rör sig metodist mot varandras och jag vill inte sluta. Hans läppar är som en drog, man kan aldrig få nog. Jag sparkar klumpigt av mig skorna utan att sluta kyssa honom. Våra läppar lämnar varandras för några sekunder för att hämta andan, men går snabbt ihop igen. Jag drar honom närmare mig, om det ens är möjligt. Jag börjar gå framåt med honom framför mig och särar sedan på oss. Zayn kollar förvånat på mig, men jag bara flinar. Din dumma, söta, lilla jävel, tänker jag och puttar ner honom på sängen. Jag lägger mig sedan smidigt över honom och kysser honom aggressivt.

----------------
Första kapitlet! :D Satt och ändrade lite på datorn och märkte att detta kapitlet är på 19 sidor! WHOOIHO
Kapitlet skulle egentligen kommit ut tidigare, men jag tränade sen så gjorde jag middag och efter det var det ju mello. (Var bara tvungen att se det med mamma)