Everything You Do - Kapitel sex
Annas perspektiv
Snabbt sätter jag på min snapback från The Hundreds innan jag springer ut ur sovrummet. Ännu en gång är jag sen. Väckarklockan ringde inte idag heller och jag borde verkligen slänga den i väggen. Väl inne i köket tar jag en banan ur fruktkorgen innan jag tar upp bilnyckeln, lägenhetsnyckeln och min vita iPhone 5 med små stenar på sidorna. Det var Nialls ide med att ha det och jag tyckte det var rätt snyggt själv så jag lämnade in den och fick det fixat. Stressad sätter jag fötterna i mina vinröda vans innan jag sticker in armarna i min svarta vinterjacka från Canada goose. Mitt ljusblonda hår är i en slarvig fiskbensfläta eftersom jag inte hann borsta igenom håret. I mitt ansikte finns inte ett enda spår av smink. Om jag hade haft det hade det ändå bara smetat ut sig och blandat sig med mitt svett. Stressat sätter jag på larmet innan jag stänger dörren och låser den. Mina ben rör sig snabbt ner för trapporna och jag flyger nerför de tre våningarna snabbare än någonsin. Jag rycker upp dörren och vinden fångar direkt min jacka eftersom jag inte knäppte den. Med min vänstra hand håller jag ihop ändarna och fumlar i fickan med högerhanden efter bilnyckeln. Min svarta BMW X5 M står nytvättad tvärs över gatan. En hastig titt åt höger och sedan till vänster innan jag börjar små springa över vägen. Låser upp bilen, sedan rycker jag i handtaget och bildörren öppnas. Hoppar smidigt in i bilen, sätter i nyckeln och efter det tycker jag på start. Bilen ger i från sig ett härligt brummande och jag sätter i kontakten i mobilen så jag kan lyssna på min spotify playlist. Den välkända piano melodin och beatet sipprar ut ur högtalarna.
spela låten nu
Drinkin a German beer, with a Cuban cigar
In the middle of Paris with a Dominican broad
Great head on her shoulders, she probably studied abroad
She transfered to Harvard from King's College in March
She says that I'm her favorite cause she admires the art
Michelangelo with the flow, Picasso with the bars
She's well put together like a piece by Gershwin
Renaissaince style, tonight is picture perfect
So smile - and pack your bags real good baby
Cause you'll be gone for a while
Girl tell me how you feel, what's your fantasy-el?
I see us on a beach down in Mexico
You can put your feet up, be my senorita
We ain't gotta rush just take it slow
You'll be in the high life, soakin up the sunlight
Anything you want - it's yours
I had you living life like you should
You say you never had it so good
La la-la la-la la-laa, you never had it so good
Låten fortsätter och jag sjunger med på refrängen. Det första leendet för dagen har spridit sig på mina läppar. Lätt trummande med fingrarna mot ratten svänger jag vänster. Låten går mot sitt slut och nästa börjar. En ljussignal visar sig och jag saktar in för att det precis slog om till rött. Jag greppar tag i bananen och öppnar den. Tuggar i mig den snabbt för att det inte ska hinna ändra till grönt. Låten som spelas är Ghost in the machine med B.O.B. Han är en av min favoriter. Jag gillar också Ed Sheeran och Justin Bieber. Och självklart Niall och hans band One Direction. Jag trycker ner gaspedalen och farten ökar snabbt. Min bil är egentligen inte min. Eller jo, den är ju min, men jag betalde inte allt själv. Niall och jag betalde hälften var, men det är mest jag som använder den. Niall har ju sin svarta Range Rover som han brukar köra. På papperna står det att Niall är ägare också och det stör mig inte alls. Han och jag brukar oftast dela på saker. Snapbacks, kläder och mat. Det är oftast jag som lånar hans kläder och skor. Jag tror inte han skulle kunna få ner foten i ett par av mina skor ens. Niall brukar ofta låna mina snapbacks, så det jämnas ut. Vi stannar ibland flera dagar i varandras lägenheter så vi delar mat rätt så ofta. Innan vi åkte till Tyskland var han en vecka oss mig. Jag tror jag är redo att flytta ihop med honom, men jag vet bara inte hur jag ska säga det. Tänk så vill han inte det?
Med en sista sväng in på parkeringsplatsen stänger jag av motorn. Jag tar sedan snabbt ut nyckeln och hoppar ut ur bilen. Min ringsignal börjar spelas och handen dyker direkt ner i fickan. Ett glatt ansiktsuttryck sprider sig i mitt ansikte. Leendes drar jag med tummen över svara.
"Hi Olivia! What's up?" Tjuter jag i telefonen. Smidigt puttar jag igen bildörren med rumpan innan jag börjar gå mot studion.
"Hey Anna! Inte så mycket, vaknade faktiskt nyss. Du kan jag fråga dig något?" Jag hör på hennes röst att hon är nervös. Hoppas det inte har hänt något. Speciellt inte något med Harry. Olivia må va' tjej, men hon är den överbeskyddande i deras förhållande. Inte klängig. Hon är inte jobbig på något sätt, men hon visar ändå att hon bryr sig väldigt mycket om honom.
"Ah, visst. Det har inte hänt något va'?" Får jag fram på min skapliga svenska. Jag är inte ursprungligen från Sverige som Olivia är. Jag är född i Norge, men flyttade till Irland när jag var runt sex-sju år gammal. Jag fattade inte vad någon sa, men kunde ändå se skillnaden på de som vill hjälpa mig och de som bara ville retas. Det var svårt att flytta dit. Till ett okänt land, till en plats jag aldrig befunnit mig på. Vara omringade av okända människor som jag aldrig sett. Ett språk jag aldrig hört någon tala förutom min pappa. Min pappa - Erik - jobbar som säljare och fick ett erbjudande att jobba i Irland så han tog det. Det var därför vi flyttade.
"Nä, jag bara undrar om du har märkt något annorlunda, med Harry? Han var inte som han brukar när vi var i Tyskland. Harry brukar inte bete sig så. Jag vet inte riktigt om jag ska fråga honom eller om jag ska låta det vara." Oj! Inte bra. Vad ska jag säga? Jag märkte faktiskt att han betedde sig annorlunda, men är det läge att säga det? Göra henne ännu mer orolig? Jag pressar ihop läpparna hårt.
"Nej, jag märkte inget annorlunda med Harry. Du inbillade nog det bara Olivia. Med du, lunch vid ett på vanliga stället? Eller har du lunch med Harry?" Jag hoppas hon släpper det. Hon borde inte lägga energi på det. Han borde nog säga något. Fast han kanske inte vill göra Olivia sur. Om inte till Olivia i så fall till Louis eller mig.
"Ah visst. Vi ses. Love ya", säger hon och gör ett pussljud.
"Love ya", svarar jag och gör också ett pussljud. Det är Olivias och min grej när vi skiljs åt. Jag tror det var hon som började och nu är det mer en vana. Jag öppnar den tunga dörren och kliver in i värmen. Som vanligt stämplar jag in innan jag går mot mitt skåp så jag kan hänga av mig. Mitt lila skåp är längst in och är - enligt mig - det bästa skåpet. Det är lång smalt så man får plats med mycket saker i det. Vissa av skåpen är halva och även därför är mitt bättre. Tjejen bredvid mig slutade precis också så det är bra för mig. Jag tror John - min chef - pratade om att det skulle komma en ny tjej eller det kanske va' en kille? Jag är fast anställd hos UDC, men har olika projekt hela tiden. Just nu jobbar jag inte med något, utan jag avslutade precis ett innan jag åkte till Frankfurt.
Jag hänger in min jacka och tar sedan av mig min grå stickade tröja. Sedan drar jag på mig min vita pösiga trekvarts tröja över mitt svarta linne. Den vita tröjan har ett kors mitt över bröstet och till det har jag ett par grå harem byxor. Jag behåller mina Vans på och låser sedan skåpet. Med snabba steg går jag mot konferensrummet där jag ska vara. Långsamt trycker jag ner dörrhandtaget. Dörren går ljudlöst upp och jag stänger den försiktigt bakom mig. Tyst som en mus smyger jag fram till min plats och sätter mig ner. Det är måndag idag så han går igenom de vanliga rutinerna. Rutinerna jag hört flera hundra gånger, men det finns en som bara jobbat här tre veckor än så länge och hon måste lära sig så därför är det bra att John repeterar. Mötet tar snabbt slut och jag inser nu att jag är den enda som inte lämnat rummet förutom John. Jag reser mig från stolen och går fram till honom.
"Sorry that I was late. It won't happen again" Jag hoppas innerligt att han förlåter mig och inte drar det på lönen. Jag behöver dessa pengarna, eftersom att jag blev en aning pank när jag köpte bilen. Min lön är inte jättehög, men det finns de på detta företaget som tjänar mindre så jag klagar inte.
"It's okay Anna", säger han fundersamt. Han har nog mycket att göra så det är nog bäst att jag lämnar honom ifred, tänker jag.
"Before the meeting I got a call from the producer of the X- Factor. He asked if I had five dancers who was free and wanted to audition for the job." Mina ögon vidgas av hans ord. Herregud. Sa han just the X-Factor?
"Anna this is your chance. I know that this is what you want, so please don't say no to this. He gave me his number because I wanted to talk to you first before I answered. And I also want you to call him. This is a really great opportunity for you." Jag är helt mållös av hans ord. Ville han att jag skulle ringa? Men John brukar alltid fixa jobben? Jag antar han vill att jag ska bli mer självständig och tänka mer på framtiden. Och att få en möjlighet att dansa för the X-Factor är riktigt stort. Mitt leende blir större och man kan se mina vita raka tänder. Du vet tandställning från våren i sjuan till i början av nian.
"Thank you so much John. Of course. I'll call him as soon as possible.
Mays perspektiv
Ett sista sprut av hårsprej och ett sista drag med mascaraborsten sedan är jag klar.
"Thanks", säger jag artigt innan jag går vidare med en statist mot studion. Mina vita Jeffrey Campbells i spets klickar i trägolvet när jag går genom korridoren. Mitt hår ligger i stora lockar över axlarna. Jag bär ett par höga shorts med stjärnnitar på framfickorna. Till det har jag en svart axellös topp som visar lite mage, men inte för mycket. Man kan se skymten av min höfttatuering, men inte hela, bara lite av sista ordet. Jag drar ner toppen lite till och mellanrummet minskar. Jag märker inte ens att statisten har försvunnit innan jag ser ett nytt ansikte komma mot mig.
"Ms. Fenders, it's a honour to have you here."
"Thanks for having me and please, call me Mays", säger jag leende. Det är alltid lika kul att vara på intervju. Det är roligt att svara på fansens frågor och det är ännu roligare om jag aldrig blivit frågad just den frågan förut.
"I'm Philip by the way and I'll interview you. Are you nervous?" Jag skakar på huvudet. Detta är en baggis, inget svårt. Något jag har gjort fler hundra gånger.
"Good. I'm going to open the show and then I'll call your name and you'll walk out. Okay?
"Got it. Will there be questions from my fans?"
"Yes, there will be maybe two or three questions from your fans. It depends on how long it takes to answer", svarar han. Han har brunt, öronlångt hår och blå ögon. Han är rätt så ung. Jag skulle gissa på att han är runt tjugofem år gammal. Jag ger honom ett leende och han besvarar det innan han går iväg. Min hand glider ner i fickan och jag tar upp min mobil. Jag går in på Twitter.
Interview soon. Tweet some good questions lovers ;)
Ett ögonblick senare var mina händelser fulla. Leendes loggar jag ut från Twitter och lägger tillbaka mobilen i fickan. En tjej - lite yngre än mig - kommer fram med min mikrofon. Av en ren vana tar jag emot den och sätter den på mig själv. Hon fäster den i kanten av min topp och sätter sedan apparaten den är inkopplad i, i jeanskanten på shortsen. Jag ger henne snabbt ett leende innan hon hinner går vidare.
"30 seconds left!" Ropar en kille som står vid kameran. Okej, jag kanske är lite nervös. Men vem är inte det? Känslan brukar gå över när jag sätter mig ner i soffan eller på stolen. Jag ser Philip komma springandes ut på scenen och sedan hur han sätter sig bekvämt i den svarta skinnfåtöljen. En statist kommer och ger honom en bunt med pappersark. Det är antagligen programmet för idag. Den är tjock. Nyfiket kollar jag på den. Undra vad det blir för typ av frågor. Det vanliga? Nä det tvivlar jag på.
"10 seconds!" Jag rättar till håret och drar ner toppen lite till. Det är ingen publik här, utan videon kommer hamna på youtube senare idag. Klockan är runt elva på förmiddagen, så jag fick sovmorgon. Imorgon är jag ledig och på onsdag har jag ingen aning. Jag vet att på lördag ska jag uppträda och Bea kommer nog döda mig för att jag inte kan koreografin än. Jag gör en anteckning i hjärnan att smsa Bea och bestämma tid för att öva.
"Welcome out YJL!" Ropar Philip. Jag ler mitt bästa leende innan jag går ut på scenen. Tar några fler steg mot honom innan vi omfamnar varandra i en kram. Jag kramas minst tio gånger per dag. Vänner, familj, fans och människorna som intervjuar mig.
"Take a seat", säger han och gör en elegant gest med armen. Jag slår mig ner i fåtöljen bredvid honom och gör mitt bästa för att se så smidig ut som möjlig.
"How are you YJL? Or do you prefer to be called Mays?" Frågar han vänligt.
"You can call me Mays. I'm fine thanks. I've had a few days off since I came home from Frankfurt. So, yeah I'm great. You?" Mitt leende smittar av sig på honom. När det inte är publik med glömmer jag nästan alltid bort att det är en kamera som filmar mig.
"I'm fine, thanks for asking. In Frankfurt you won not one, but two MTV music awards. How did that feel? I'm sure it felt great!" Ett skratt slinker ur min mun. Bara tanken på de två awarden som står i min bokhylla får mig att le ännu större.
"It felt great." Jag stannar upp och skrattar lite torrt åt det. Philip skrattar också lite.
"I didn't expect it, like at all. I was so happy when they called my name. I thought Swift was going to win. I mean her hit 'We Are Never Getting Back Together' is really good and I thought I had no chance, but I guess I was wrong."
"Speaking of Taylor Swift, it was a few rumours about you and one direction. Most about you and Zayn Malik. Have you got anything to say about it?" Jag kan inte låta bli att le åt tanken på Zayn. Hur bra vänner vi har blivit på så få dagar. Mays, försök säga något bra nu så du inte får en massa följdfrågor.
"About me and Zayn? What are they saying?" Philip kikar snabbt ner i sina papper och jag kollar lugnt på honom.
"People are asking if you two are dating and how long."
"Then I'm sorry to say that we are not. Zayn and I are just friends. We actually met the first time that day" Sa jag för mycket? Skulle jag skippat att säga det sista? Philip får ett slugt leende på läpparna.
"Oh is that so? There is a few pictures of you two leaving the club together and about fifteen minutes later the two of you enter Zayns hotel." Jag försöker hålla mig sansad. Det var just det jag inte vill höra.
"We lived at the same hotel so there's nothing wrong with that we left together" Min röst är sammetslen.
"Like I said, we're just friends, nothing more." Jag hoppas att hans frågor om mig och Zayn tar slut nu.
"Okay, moving on. You are soon going to record your first album. How does that feel?"
"I'm really excited. Like you said it's my first album and I'm looking forward to it. One of my idols wrote one of the songs and I've written two-three songs. So, yeah it's going to be great. Everything is not done yet and there's a lot of songs that has to be recorded, but I love it. I like spending time in the studio. I have done it since I was ten so I'm used to it."
"Wow! Two or three songs. That's great. I'm really looking forward to it." Jag fnittrar och drar lite i hårtopparna.
"Your dad is a producer, right?" Jag nickar. Det var ett tag sedan jag pratade med honom. Vi smsar rätt så ofta, men inte pratar. Jag borde nog åka hem och hälsa på honom och hans nya fru Lauren. Hon har en dotter som är elva, så jag har en syster och en halvsyster. Min pappa och Lauren gifte sig för ett år sedan. Istället för att pappan går med sin dotter och lämnar över henne så var det jag som lämnade över. Pappa hade frågat mig och jag hade först sagt nej. Det borde vara Tiffany tyckte jag. Hon är den som är äldst. Pappa hade pratat med Tiffany som sedan hade kommit till mig och sagt att jag borde lämna över. Hon tyckte att det var jag om någon, som skulle göra det.
"He helped you get famous and look where that got you. You are one of the biggest female artist in the world now." Jag ler stolt. När jag var yngre ville jag bli frisör, men titta var jag är nu. Soloartist med så många möjligheter. Och allt detta tack vara min pappa.
"What can I say. He's the greatest dad in the world", säger jag stolt. Mitt leende lämnar aldrig mina läppar.
"Is he or your mum Swedish? I'm a bit curious, 'cuz you do speak Swedish right?"
"Um my mum is half Swedish and yeah I speak Swedish" Philip sträcker lite på ryggen och gör en gest med handen.
"Well, that's fantasic. Can you say something? Swedish sounds so strange." Ett fnitter slinker ut ur min mun innan jag hinner stoppa det.
"Yeah, sure. Hey it's not that strange if you understand."
"Can you say..." Han lyfter upp kortet och läser högt och tydligt:
"Hi. I'm Mays Fenders and I like big butts and I can not lie" Jag brister ut i skratt. Menar han allvar? Jag känner hur mina ögon börjar bli fuktiga. Jag lyfter upp handen och torkar mig i ögonvrån med pekfingret.
"Let me just..." Jag tar ett djupt andetag och samlar mig själv.
"Wait before you say it you have to look in the camera when you say it and do it with a feeling" Okej med känsla. Jag antar att vara flörtig blir enklast.
"Hej! Jag heter Mays Fenders och jag gillar stora rumpor, jag ska inte ljuga" Jag blinkar mot kameran och avfyrar sedan ett stort leende.
***
"We have some twitter questions from your fans. The first one is from... @YJLlover asking if you could date whoever you wanted in the world dead or alive who would you date?" Herregud, det är en svår fråga.
"Let me think a second. If I could date whoever I wanted" det sista mumlar jag för mig själv.
"Are we talking about the outside or the inside?" Det finns faktiskt skillnad. Ska jag välja efter hur snygg killen är eller hur jag tycker om honom som person.
"Well, just because you asked you can answer both", svara han. Jag nickar för att visa att jag uppfattade det. Svårt val.
"By looks I think I'll say...Logan Lerman. Yes, definitely Logan. And I'll say Justin Bieber to the other one."
"Oh, Justin? Isn't he dating Selena?"
"He is and I'm not going to steal him. Selena and Justin are great for each other. Justin is really caring that's why I chose him and the fan wrote that I could choose who ever I wanted so, yeah"
"Okay, next question is from @YJLers asking if you are going to have a tour in the US?"
"Well, I don't know, but I think I'll have world tour and I'll go to some of the states, but I'm not sure if I'll have a US tour", svarar jag fundersamt. Philip nickar, fortfarande med blicken riktad mot mig.
"So, a world tour and maybe a US tour? That's great. Do you think you could spill some of the countries?" Han ler ett busigt leende och lutar sig lite tillbaka i fåtöljen.
"No, sorry. I'm not allowed to tell that yet. Heck I'm not even sure if I could tell that I will probably have a world tour", fortsätter jag och skrattar torrt. Philip skrattar med mig och vänder sig sedan mot kameran.
"That's all for this week. Next week will the Wanted be joining us"
"Oh my gosh! I'll better be here then." Han av bryter sig själv och skrattar med mig. Han tar ett par andetag innan han fortsätter igen.
"And YJL will also be here. Thanks for watching."
"See ya bitches" Jag ger kameran en slängkyss och blinkar flörtigt med vänstra ögat, väl medveten om att de kommer täcka över att jag sa 'bitches'. Men låt dem göra det.
So Good - B.O.B
Kapitlet skulle kommit upp lite tidigare idag. Typ vid åtta och inte vid halv tolv...
Det e egentligen Olles fel för hon fick mig att började kolla på PLL
Iaf. Hoppas alla hade en rolig fredag. Älskar fredagar bara för att jag/vi slutar 13:25.
xx Emma
Jättebra, som vanligt!
Ja, vad ska man säga... Riktigt jävlar pepp på nästa kapitel nu tjejor!!